Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk (med finsk-svensk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendomligt lösryckt liv, och det är något av rysk tristess men också av äkta italiensk
vardaglighet över dessa tre personer, som alla sluta olyckligt. Den vresiga och kantiga realismen
sticker av mot retoriken hos sådana italienare, som blivit mera kända hos oss, t. ex. d’Annunzio,
och tyder på en ärligt egenartad talang. F. V.
Hcb. Skönlitteratur: nysvensk (med finsk-svensk).
Ahlman, Axel. Fiskafänget och andra noveller. Framt. 1926. 176 s. 3:—.
Läsvärda ehuru ej särskilt märkliga noveller med rätt skiftande motiv och, oftast, en starkt
romantisk underton. Knappast i höjd med förfrs realistiska Öresundsskildringar, där han är bäst
hemma. M. F.
Bergman, Hjalmar. Jonas och Helen. En studie över fantasi och ungdom.
A. B. 1926. 324 s. 7:50.
Också denna Hjalmar Bergmansbok kännetecknas av flödande fabulering med överraskningar
och fällor för den intet anande läsaren, av ett fullständigt oimponerat skildringssätt
ovanifrån utav mer eller mindre marionettlustiga figurer, framställda med ironi, stundom hemlig
medkänsla men icke patos; slutligen av den uttryckets paradoxala fläkt, som tillhör författaren.
Boken handlar om ett ungt svenskt par i Paris och deras vanskligheter med släkt och vänner
och sig själva innan de komma till slutgiltigt förstående. Den är både konstnärlig och högst
underhållande. F. V.
Bergquist, Magda. Intet är som livet. Dikter. L. H. [1926.] 117 s. Ill. 5:—.
Magda Bergquist hör till de avgjort feminint betonade bekännelsepoeterna, stundom en
smula onödigt patetisk och stundom meddelande vä] obetydliga små sensationer men i sina
bästa ting en omedelbar lyriker att taga på allvar (»Kärleksord», »Du bad mig», »Vid
brunnen» m. fl.). F. V.
Björklund, Ingeborg. En kvinna på väg. Roman. W. & W. 1926. 256 s. 5:75.
En berättelse om en ogift moder och hennes törneströdda väg i det konventionella
samhället. Bokens kännetecken är en seg, tapper, inbiten energi, som också utmärker dess
hjältinna, och ett kanske dock ensidigt socialt patos. Mindre konst än ett livsreferat, som
emellertid intresserar. F. V.
[Dahlin, Georg, pseud.:], J. L. Kessel. Brännande breddgrader. Tropiska
resebrev. W. & W. 1926. 158 s. Hcb. 4:50.
Roliga, originella och piggt skrivna berättelser från Amerikas tropiker (Västindien och
Venezuela), &till karaktären närmast en blandning av novellistik och journalistik och en
underhållande förströelseläsning, däremot icke geografi och knappast folkbiblioteksbok. S. S.
De Vylder, Ludv[ig]. Vildmarkens skördar. Skildringar frän Pihtijärvi. Lb.
1926. 316 s. 6:—.
Denna bok är utan tvivel en synnerligen ärligt menad skildring av förhållandena i landet,
där »tre stammars möte» äger rum. Ingenting brister heller hos förf. i fråga om personlig
gripenhet inför ämnet. Tyvärr är detta ej nog för att bibringa läsaren samma stämning.
Bristerna i konstnärlig utformning och komposition framträda alltför påtagligt, och detta till stort
men för det avsedda intrycket av såväl bokens hjälte som även den Læstadianska väckelsens
välsignelser. Förf. hör till dem, som äro ängsligt noga med att i varje situation med egna,
påtagliga ord säga allt, som rimligen kan sägas. Han vågar ej överlämna något åt läsarens egen
förmåga att tänka och upptäcka, och för denne blir alltså intet stort annat övrigt än den
trött-netskänsla, som, mänskligt nog, fyller en inför det onödigt långrandiga. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
