Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya världshistorierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhistoriska tiden); skildringen är något mera kortfattad särskildt i kulturhistoriskt
avseende. Västasiens historia till omkring 500 f. Kr. skildras av docent H. S.
Nyberg likaledes åtskilligt kortare och med större hänsynstagande till gängse
problemställningar. Även i detta verk lämnas redogörelser för kunskapskällor,
kronologi och kulturländernas naturliga betingelser. Därefter återstår emellertid
drygt hälften av bandet. I snabba målande drag skildrar Boëthius Greklands
historia med starkt uppmärksammande av sociala och ekonomiska faktorer, politiska
och kulturella strömningar och idéer. Förf:s egenskap av arkeolog kommer i
synnerhet framställningen av den äldre tiden och hans förtrolighet med landet
skildringen av Greklands natur tillgodo. Lektor Hagendahls framställning av Roms
historia inledes av en skildring av land och stammar och av den etruskiska
kulturen. Roms äldre förhållanden och utveckling framställas med framhävande av
den källornas osäkerhet, som gör denna tids historia till ett av de allra
vanskligaste kapitlen. Därefter följer den inre och yttre utvecklingen till den tid, då
världsherraväldet vunnits och de sociala revolutionsförsöken börja (133 f. Kr.).
Grimbergs Världshistoria (D. 1, Nst. 1926, 6:50, inb. 8:50) med undertiteln
»folkens liv och kultur», av vilken det föreliggande första bandet innefattar egypter,
assyrier, babylonier, israeliter och fenicier, utmärker sig för samma livliga och
verkningsfulla framställningsförmåga, som hans berömda verk Svenska folkets
underbara öden. Meningen är icke att giva en systematisk framställning utan att
gripa ut det för historia och kultur karakteristiska och markanta. Verket är icke
en världshistoria i vanlig mening, utan snarare en kulturhistorisk och historisk
läsebok. En redogörelse för naturförhållandena — och i fråga om Egypten
dödskulten — förutskickas, därpå komma några kapitel, som följa det historiska
händelseförloppet i dess huvuddrag, och så en rad andra kapitel ägnade åt
samhällsliv, religion, litteratur, vetenskap, näringsliv o. s. v.; även den spännande
historien om de stora arkeologiska och språkliga upptäckterna får sin vederbörliga
plats. Framställningen av det historiska händelseförloppet är knappast tillräcklig
för den, som vill orientera sig inom denna del av historien; särskildt i den
semitiska Orientens historia framträda några få betydelsefulla tidpunkter som
alptoppar höjande sig över molnen, som dölja de oansenligare tidrymderna. Även i
denna del av framställningen upptager skildringen av framstående personligheter
och deras verk den mest betydande platsen.
Framställningen måste bedömas efter sin egenart; den tager ej främst sikte på
det historiska utvecklingsförloppet utan vill giva en fyllig och intrycksfull bild av
kulturens företeelser i alla dess olika sidor. Förf. har otvivelaktigt lyckats däri.
Därav följer, att de båda stora kulturerna i Nildalen och i Eufrat-Tigrisdalen, den
egyptiska och den babyloniska, fullständigt dominera; israeliter och fenicier få en
rätt snävt tillmätt plats: ett av de forntida världsrikena, det hetitiska, omnämnes rätt
kort i samband med dess strider med Egypten; de historiska problem, som
rasförhållanden och folkvandringar ställa, träda fullständigt i bakgrunden.
Framställningens art är sådan, att den bör kunna följas och njutas av en mycket bred
publik; därmed sammanhängar det, att vissa mera beniga saker oavsett deras
historiska betydelse tämligen lämnas åsido eller behandlas i ytterst förenklad form.
Rätt frapperande är, att det inledande kapitlet om den period, som motsvarar
den äldre stenåldern, i huvudsak behandlar den fysiska antropologien men mycket
ofullständigt det arkeologiska materialet, som dock åtminstone i viktiga stycken
kan parallelliseras med det förra.
Till sist förtjänar det att framhållas, att alla verken äro rikligt försedda med
väl valda illustrationer, som icke blott äro skåderätter utan stå i samband med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
