Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skol- och barnbibliotek - Böcker för barn och ungdom - uH. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fitinghoff, Rosa. Murre. Andra samlingen hundberättelser. Sv. andelsf.
1926. 175 s. Ill. 3:75.
Man måste nog vara hundälskare i högsta potens för att kunna dela »Mattes» dyrkan av Murre.
Hennes mening är säkerligen att han äger snart sagt alla mänskliga fullkomligheter. Visst förstår
man att han är en trofast kamrat och vän i växlande skiften, och där finnes både allvar och humor i
berättelsen om bådas gemensamma upplevelser. Men för dem som ej känna Murre personligen
blir det ganska enformigt med all hans förträfflighet. Åtskilligt betydelselöst har också fått
komma med. Mest torde Murre roa barn om den läses högt för dem.
Kræmer, Vera v[on]. Barna Boman och en till. Berättelse för barn. W.
& W. 1926. 171 s. Ill. Inb. 3:—.
Författarinnan vann julen 1925 en välförtjänt framgång med Barna Boman. Den till senaste
jul utkomna fortsättningen utmärkes även den av fyndighet, humor och formell talang, samt en
viss originalitet, som fördelaktigt skiljer den från den i böcker av denna art ofta använda
schablonen. Det är en frisk, glad och rolig bok. Men — den blir svår att förstå för dem som ej läst
Barna Boman.
Laboulaye, Edouard. Abdallah eller Fyrväpplingen. Arabisk saga. [Övs. fr. fra.]
av Eva Ahlman. H. G. 1926. 231 s. (Gebers ungdomsböcker.) 3:50, inb. 4:50.
Det var med en viss ängslig nyfikenhet undertecknad efter snart 50 år — jag läste den nämligen
då i skolan på franska — åter tog Abdallah i min hand. Den levde ännu i mitt minne. Skulle den
bli en besvikelse? Det blev den ej. Jag fann dess poesi lika betagande, dess handling lika spännande,
dess österländska mystik ]ika trolsk. Laboulaye — som svensk ungdom väl knappast känner till
annat än genom hans Blå sagor — har bekänt, att Abdallah är den av hans böcker som han hyste
den största faderssvagheten för. »Den blev till», säger han, »under lyckliga dagar, medan livet
ännu log emot mig.» Den lyckostämningen lever alltjämt kvar i Abdallah och gör den till en
synnerligen lämplig ungdomsbok. Översättningen är mönstergill.
Ossiannilsson, K[arl] G[ustaf]. Prinsessan av Sibirien. A. B. 1926. 241
s. (Önskeböckerna.) Inb. 4:25.
Historiska romaner lära ej stå högt i kurs hos nutida ungdom. Starbäcks, som på sin tid voro
så högt uppskattade, anses »för tjocka» till omfånget. I Ossiannilssons historiska romaner — att
serien fortsättes bevisar ju att den slagit an — råder emellertid ett betydligt hastigare tempo; där
finns fullt upp av händelser och det hela går undan med besked. Det gäller ju också att konkurrera
med äventyrsböckernas mångfald. Och äventyr fattas ej dessa svenskar, som under Karl XII:s
krig hamnat som fångar i Sibirien. De få bl. a. vara med om att delta i ett uppror mot tsaren, vilket
föranstaltas av själva generalguvernören i Tobolsk. Både svenskar och ryssar äro väl karakteriserade,
miljön säkert tecknad. Författaren lyckas ge en åskådlig bild av liv och leverne i dessa upprörda
tider och hålla intresset spänt genom hela berättelsen. Prinsessan är en älsklig rysk ungflicktyp
och dotter till generalguvernören.
Stenhammar, Kerstin. Lycklandsfarare. Berättelse. Diak. 1927. 285 s. 4:75, inb. 5:75.
En historia om två flickor och huru de nådde sina lyckoland. Skådeplatsen är ett par herrgårdar
och en prästgård, och det är ifrån den senare, isynnerhet prästfrun, som de tillrättaläggande och
utredande lyckokrafterna utbreda sig, övervinnande både bovaktighet och en del annat ont, som
måste ingå såsom ingredienser i en riktig flickbok. Interiörer och dialoger äro duktigt gjorda, men
naturskildringen är så allmän, att den lämnar läsaren det friaste spelrum var i landet skådeplatsen
är belägen. O. M.
Söderbaum, Margareta. På tiljan. Teater för barn och ungdom. W. & W. 1926. 97 s. 2:—.
Författarinnan meddelar att den första av dessa fyra pjäser, vilken tillkom för att roa en skara
ungdomar i ett jullov utan snö, hos dem väckte en sådan anklang att spelandet blev en institution.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
