Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skol- och barnbibliotek - Böcker för barn och ungdom - uH. Skönlitteratur - Flickböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det förstår man, ty de små pjäserna äro mycket spelbara, och av de noggranna anvisningar förf.
ger begriper man att iscensättningen kan, med enkla medel, bli mycket effektfull. Språket är väl
anpassat efter de olika ämnena, replikforingen god och händelseförloppet dramatiskt. Så finnas
där roller både för 17-åringar och 2—3-åringar och mellanåldrar. Innehållet är växlande: två sagospel
och två lustspel ur verkligheten.
Turner, Ethel. Snurren. (Funny.) [Övs. fr. eng.] Fah. 1926. 192 s. 2:75, inb. 3:50.
I ett par generationer ha svenska barn haft glädje av denna författarinnas klassiska bok, Sju
syskon. Den förblir hennes bästa, men det hindrar ej att hennes övriga produktion är av hög
kvalitet. Så är också fallet med Snurren. Det är historien om en tolvårig gosse som, när familjen
efter hans fars död måste skingras, i nåder tas hand om av den högvördige »farbror biskopen». Med
psykologisk skarpblick ger författarinnan skildringen av den lilles förkrosselse, rädsla och ensamhet
i det i konventionell mening utmärkta hemmet, där man ej alls förstår hans individualitet och hans
hjärtas hunger efter värme och kärlek. Ett mycket vanligt ämne om man så vill, men konstnärligt
behandlat. Hur utmärkt individualiserade äro ej det konventionella och egenrättfärdiga, men i
själva verket redbara och godhjärtade biskopsparet, deras barn, Snurren och hans familj!
Boken passar närmast 12—13-åringarna, pojkar och flickor, men är intressant även för äldre,
bl. a. genom skildringen av den engelska miljö i vilken historien utspelas.
Flickböcker.
[Bergroth, Kersti, pseud.:] Mary Marek. Minnas hösttermin. B. & B. 1926. 213 s. Inb. 4:50.
Kamratlivet i en samskolas femte klass är här säkert och livligt skildrat och behagligt fritt
från schablon. Författarinnan har djup blick och innerlig ömhet, utan gråtmildhet, för känslolivet
hos flickorna i de första tonåren, då de ej äro småflickor längre men heller inte ännu vuxna —
ett känsloliv som mången gång ter sig oklart och besvärligt både för dem själva och deras
omgivning. Minna lever här i sina av henne själv sålunda uppdelade världar: hemvärlden,
skolvärlden, bokvärlden och släktvärlden; och i alla utvecklas hennes personlighet. Eftersom
skolvärlden är en samskola kan boken ha åtskilligt att ge och lära även pojkar.
[Beskow, Elisabeth, pseud.:] Runa. Trettonåringar. A. V. C. 1926. 199 s. 3:25, inb. 5:—.
Denna författarinnas böcker äro särskilt populära i de kretsar där man av ungdomslitteraturen
fordrar en påtaglig och religiös tendens; där man rentav vill märka avsikten. »Tendensdikt
kallar jag ej en dikt därför att den vill något, utan att dess strävan framträder mera
naken och på bekostnad av skönheten.» Det senare synes mig vara fallet med Runas
författarskap, som dock i övrigt äger åtskilliga förtjänster. Vad nu Trettonåringar beträffar, så griper
den ena — en präktig flicka förresten — av ett religiöst svärmeri, ej obemängt med må så
vara alldeles omedveten erotik. Kombinationen är ej tilltalande.
Carlson, Greta. Familjens mascot. Ungdomsroman. Nst. 1926. 232 s. 3:75, inb. 5:50.
Författarinnan har ett befäst namn genom sina debutböcker om Turk och Susan. Hon vänder
sig nu till en högre åldersklass. Familjens mascot är en okonstlad, käck och glad ung
dam, och de personer som gruppera sig omkring henne äro säkert och trovärdigt tecknade.
Den del av boken som handlar om familjens lantliv är mycket bättre än den som är ägnad
den unga huvudpersonens stads- och skolliv. Denna är en ganska samtagen skildring utan
originalitet. Jag kan för min del ej fullt instämma i de utomordentliga lovord boken erhöll i
julas i pressen. Men den höjer sig ju betydligt över de vanliga schablonböckerna i denna genre
och har många förutsättningar att passa flickor i 14—15-årsåldern.
Drake, Märtha. Sommaren på Gyllentorp. Berättelse för pojkar och flickor.
L. H. 1926. 152 s. Ill. Inb. 2:75.
Denna sommar är så tämligen lik tjogtals andra, som beskrivits under årens lopp; alltsedan
Amy Palm berättade om Barnen på Broby har arten flitigt exploaterats, utan att någon nått
upp till förebilden. Märtha Drakes berättelse är varken bättre eller sämre än många av sina
likar, och flickor i 8—9-årsåldern kunna ju ha nöje av den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
