Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skol- och barnbibliotek - Böcker för barn och ungdom - Flickböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fitinghoff, Rosa. Flickorna i tjugutvåan. Roman. Sv. andelsf. 1926. 235 s. 3:75, inb. 4:75.
Trots brister i komposition och språkbehandling, trots att där finns en del sentimentalitet och
schablon är detta dock en levande bok om verkliga människor. Författarinnan visar både
intuition och fantasi när det gäller att återge de ungas tanke- och känsloliv. Bilden av modern
i den ena familjen är gjord med särskild ömhet och träffsäkerhet; det är en verkligt förtjusande
gammal dam från en svunnen tid. Flickorna i tjugutvåan passar för backfischåldern.
Holst, Bertha. Henriks syster Mariotta. Övs. fr. da. av Karin Allardt.
A. B. 1926. 166 s. 2:75.
Ehuru det ligger en tämligen ohöljd tendens i denna bok, blir den dock genom författarinnans
talang och levande gestaltningsförmåga fullt njutbar. Hon slår ett slag för
folksanatorierna på lyxsanatoriernas bekostnad. Fördelningen av. ljus och skugga är nog mycket
godtyckligt gjord och våldför sig på sanningen, generellt taget, d. v. s. i vad det angår de s. k.
lyxsanatorierna. Men Mariotta är utomordentligt väl karakteriserad, och skildringen av hennes
eget och de andra patienternas liv på folksanatoriet bär verklighetsprägel. Mariotta lider
nämligen av en lungförtätning. Hon blir ej endast frisk, men den förut bortklemade, låta och
nyckfulla flickan kommer hem som en arbetsivrig och tjänstvillig dotter, en hängiven och klolc
fästmö, tack vare kontakten med några av dessa som bo på livets skuggsida. Titeln är illa
vaid. Henriks raison d’être är endast att han flere år förut dott på ett lyxsanatorium. — När
det gäller en så populär författarinna som Bertha Holst, ha vi emellertid rätt att fordra svenska
översättningar, och ej finländska. Som det nu är vimla böckerna av danismer och finlandismer.
— — . Lillan. Övs. fr. da. av Birgit Möller. A. B. 1926. 146 s. Inb. 2:75.
Denna danska författarinna har vunnit en stor läsekrets i Sverige, främst genom Spirrevipp-Lillan
är en varm, känslig och innerlig bok, dock utan allt pjunk och pjoller. Lillans
älskvärda, både allvarliga och muntra barnslighet är tagen på kornet. Liksom hon smälter isen i
farfaderns hjärta — han hade en gång förskjutit hennes far — och blir både »jungfru»
Fransens och kusken Lars — de gamla trotjänarnas — älskling, intar hon läsekretsen. Passar bäst
för flickor i 10—12-årsåldern.
Kuylenstierna-Wenster, Elisabeth. Monika och Doris. En berättelse för
flickor. Å. & Å. 1926. 163 s. Inb. 4:25.
Denna författarinnas flickböcker höra mer eller mindre till snömoslitteraturen. Av hjälphustrudottern
Doris har hon här lyckats göra en något kraftigare karakteristik, men flickan har
blivit ganska tråkig på kuppen. Den mondäna Monika, som nu avhandlats i fyra böcker, har
bära hunnit till förlovningen. Så hon återkommer nog många gånger än, till tröst för de
backfischar som låta sig denna lösa och jolmiga mat väl smaka. Tyvärr lära de ej vara så få.
Oterdahl, Jeanna. Lövängen. Lb. 1926. 109 s. Ill. 2:—, inb. 2:75.
Att Jeanna Oterdahl vidgat sitt område från sagor till berättelser ur livet är bära bra, så
till vida att det av det förra slaget finns övernog, men allti amt är ont om böcker av det senare
slaget — särskilt för flickor — som utmärkas av litterär förtjänst och levande gestaltning.
Huvudpersonen är en trettonårig flicka, på vilkens ansvar det vilar att hålla ihop hemmet för
fadern, som är hamnarbetare, en åttioårig moster till honom och en liten sexårig syster. Det är
en förträffligt gjord typ, gripen direkt ur livet, liksom hela familjen med sin mödosamma
strävan, men också sina små glädjeämnen. Lövängen står för Anna-Marias fantasi som paradiset
på jorden. Där har gamla moster vuxit upp, och hon berättar om ett vitt hus vid en liten vik,
om linåker, rosenhäckar och klövervallar. Hon tror att Lövängen ännu är i släktens ägo, och
så beslutar Anna-Maria att vandra dit med sin lilla syster och be folket där behålla henne, så
att hon skall slippa se råa fasoner och höra fula ord. Vandringen blir rik på händelser,
kanske ett par ganska osannolika. Slutet är ej heller fritt från en aning schablon. Men
Lövängen är i alla fall en mycket bra och rolig bok för den förståndiga och moderliga Änna
Marias jämnåriga. R—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
