Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Goethe, Johann Wolfgang v[on]. Den unge Werthers lidanden. Götz von
Berlichingen. Ifigenia på Tauris. [Övs. fr. ty.] A. B. 1926. 306 s.
(Världslitt. 27.) Hcef. 6:50, inb. 11:—.
Tvenne delar i detta stora samlingsverk ha inrymts åt Goethe och förete svenska
avspeglingar av olika sidor i hans alltomfattande verk: lyrik, idédrama, nationellt historiskt och
nyklassiskt drama, epos och roman. Bland ett knippe lyriska dikter finnas tolkningsmästerverk sådana
som Tegnérs Prometheus och Snoilskys Bruden i Korint och Guden och bajadären samt även andra
som fullt göra sig på svenska, medan den goetheska centrallyrikens oöversättlighet stundom gör
sig gällande trots all använd kärlek och skicklighet. Man saknar även ett och annat, som verkligen
finns på svenska i vacker form, särskilt Mignons Kennst du das Land. — Faust ges naturligtvis
i Rydbergs försvenskning, som, låt vara att den stundom starkt speglar översättaren själv, likväl
är och sannolikt förblir verkets mastertolkning. Tvenne av Goethes mest ryktbara ungdomsverk
på prosa ha medtagits och visa sig än i dag fullt levande: Wertherromanen, översatt av Allan
Bergstrand, och Götzdramat, översatt av Carl Björkman. Slutligen ha även tvenne översättningar
av större poetiska verk gjorts direkt för detta samlingsverk: Bernhard Risbergs av hexametereposet
Hermann och Dorothea och Tor Hedbergs av den jambiska Ifigenia på Tauris. Det hela alltså
ett mycket respektabelt Goetheurval med avseende fästat vid läsbarhet för nutida svensk publik. F. V.
Haanpää, Pentti. Hemfolk och strykare. Övs. fr. fi. av Ragnar Ekelund.
H. G. 1927. 174 s. (Den nya novellen.) Hceua. 3:—.
Ett alster av en helt ung man, som med visshet hör till det yngsta Finlands största
begåvningar. Dessa skildringar av meningslöst plågade varelser, människor och djur, och av svårmodigt
ödemarksliv äro helt korta men episkt mättade med stoff och lyriskt med stämning. Genom alla
hörs en fråga: vartill detta lidande? och diktarens svar blir: till intet. Frågeställningen är ju den
urgamla och diktaren har övertagit naturalismens livssyn liksom han övertagit den finska diktens
vemodiga natursyn ända från Kalevala. Men ny och personlig är den i första hand upplevda
verkligheten och den därur framsprungna åskådligheten i novellernas poetiska liv. Här finnas ting,
som man ej lätt glömmer. F. V.
Hansen, Lars. I Spetsbergens våld. (I Spitsbergens vold.) Till sv. [fr.
no.] av Thorsten W. Törngren. H. G. 1927. 170 s. Hcedab. 3:75.
Författaren, en norsk 60-årig skeppare, som tillbringat ett flertal år uppe vid Spetsbergen,
berättar enkelt och trohjärtat om det bistra, mödosamma fiskarlivet däruppe, tecknar med få men
pregnanta drag några storvulna människotyper och ger en trovärdig bild av dessa människors
kamp mot köld och is, mörker, hun,er och sjukdomar. Boken har det självupplevdas omedelbara
friskhet och styrka i en icke föraktlig konstnärlig inklädnad. B. Å.
Hugo, Victor. Havets arbetare. Roman. Övs. [fr. fra.] av Tom Wilson.
D. 1, 2. A. B. 1927. 4:o. Ill. Hcej. à 9:—.
Victor Hugos romantiska romaner komma väl alltid att ha sin tacksamma och stora publik.
De äro ju för länge sedan klassiska. De ha stämningens tjusning, överraskningens, stilens.
Motsättningarna, antiteserna, hörde ju till Hugos estetiska ideal och hur verkningsfulla äro de ej!
Måhända når »Havets arbetare» ej fullt upp till Hugos mästerverk inom romanen: »Notre Därne»
och »Samhällets olycksbarn». Måhända är den något för utdragen. Men den skall säkert aldrig
upphöra att intressera. Hugo ägde en fantasi, en fabuleringsförmåga, som distanserar de flesta
moderna författare. Det är roligt att den gamla boken nu gjorts tillgänglig på nytt. Och Kurt
Jungstedts teckningar och litografier äro mycket tilltalande. Både det karakteristiska och det
tidstypiska synes han fått fram på ett elegant och schwungfullt sätt. Hj. L—n.
Ibsen, Henrik. Per Gynt. Övs. [fr. no.] av Olov Lundgren. Nst. 1927.
263 s. Hcedab. 4:75, inb. 6:25.
Det är väl närmast till sceniskt bruk som man brytt sig om att översätta Ibsen; den, som
förstår att läsa Per Gynt, förstår säkerligen också att läsa den på originalspråket. Kanske finns
det dock t. ex. ungdom, för vilken detta icke är alldeles lätt och som i så fall har gagn av en
försvenskning. Lundgrens tillfredsställer då rimliga anspråk. F. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
