Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Shaw, Bernard. Den olösbara knuten. (The irrational knot.) Övs. [fr. eng.]
av Elia Svanberg. Holmquist 1926. 288 s. Hcee. 7:50.
Under sina hundar i London i början av 1880-talet, då han på egen hand i de offentliga
biblioteken drev studier i nationalekonomi, socialfilosofi, konst och litteratur, ivrigt deltog i
diskussionerna i »The Zetetical society» och redigerade den socialistiska »Fabian society»’s otaliga småskrifter,
sysslade Shaw även med romanskriveri. Han författade vid denna tid icke mindre än fem romaner,
som han förgäves erbjöd olika förläggare. Sedan fyra av dem publicerats i olika tidskrifter, har han
sedermera själv samlat dessa under gemensamhetstiteln »Novels of my nonage». Den femte,
»Immaturity», är enligt hans egna ord »ett mycket betydande verk, kan jag försäkra eder, men ett, som
jag visligen aktar mig för att släppa ut, så länge mitt livsuppehälle är beroende av mitt goda
anseende som författare». Av de fyra tryckta föreligga utom de bägge ovanstående även »Cashel Byrons
yrke» (L. H. 1926) och »Sidney Trefusis Esq.» (Tiden 1926) i svensk översättning.
Konstnärligt sett arc dessa romaner inte mycket att hurra för. Såväl fabulering som
människoskildring äro minst sagt naiva. Men intressanta äro de, ej blott därför att vi här redan ha den
blivande Shaw in nuce, utan även på grund av sina egna inneboende förtjänster: den paradoxala
kvickheten, idérikedomen och den ungdomliga livs- och kamplusten.
Ledmotivet i det myller av idéer, som genomblixtrar dem, är försöket att kritiskt klarlägga
den bornerade, frasrika, »ideella» uppfattningen av kärleken och äktenskapet. Men vid sidan härav
kan man som bärande tendens ånge: i »Den olösbara knuten» kontrasten mellan känslobetonade
konventioner och strängt, alltför strängt intellektuell livsuppfattning, i »Konstnärskärlek»
skillnaden mellan medfödd, skapande eller omedelbart njutande, konstnärsbegåvning och indirekt
förvärvad kärlek till skön konst.
Beklagligt nog föreligga de svenska översättningarna icke — trots ett långt ifrån blygsamt
pris — i en utstyrsel, som möjliggör en rekommendation till inköp. B. Å.
Sick, Ingeborg Maria. Sången om att älska. Övs. fr. da. av Emilie
Kullman. Sk. 1927. 259 s. Hcedab. 4:75.
Någon folkbiblioteksbok kan man inte tycka att ovanstående extatiska kärlekshistoria av
Danmarks mest extatiska författarinna är. För att riktigt kunna vrida till sina människor i
frenetiskt onaturlig både erotik och asketism har hon måst förlägga sceneriet till medeltidens riddartid
någonstans på »det sköna slottet» med »det välska namnet Castelbell». I denna löst påhängda
medeltidskostym vandra så åtskilliga moderna dockor omkring. Översättningen är inte heller så lyckad
alltid. Vad tycks om t. ex. följande mer än vanligt utmanande danism på sid. 61: »Elsebeth dansade
med Kuno av till Forst. Hon syntes gott om honom — han var ung och glad. . .» Det är nästan så
bra som det klassiska »skinnsjuk» och »dyngfluga». G. F—d.
Sillanpää, F[rans] E[emil]. Stugbacken. Noveller och spånor. Övs. fr.
fi. av Ragnar Ekelund. A. B. 1927. 282 s. Hceua. 5:75.
Åtskilliga av Sillanpääs böcker äro ju redan genom översättning införlivade med vårt litteraturförråd
och ha, efter vad anmälaren tyckt sig märka, hos oss tillvunnit sig en ej obetydlig krets av
beundrare. Förf. har ett sätt att bygga upp och berätta en novell, vilket mer än en gång för tanken
på Hans Larssons Hemmabyarna. I föreliggande arbete är första delen, »Jag», med dess
självbiograferande små »spånor» just exempel på ett ofta virtuost utnyttjande av denna berättareform,
som påminner om ringarna efter en i lugnvatten kastad sten. Bokens senare del, »Andra», är en
knippa ofta alldeles briljanta folklivsskildringar, mest ur småfolkets krets, stundom kryddade av
en glad och god humor. S. L.
Sinclair, May. Helgon under mask. (Arnold Waterlow.) Övs. [fr. eng.]
av Vera von Kræmer. Sv. andelsf. 1927. 284 s. Hcee. 4:75.
May Sinclair tillhör de mer uppmärksammade av den yngsta engelska författargenerationen.
I sina romaner har hon visat en egendomlig blandning av lidelsefullt temperament, som fört engelska
kritiker systrarna Brontë i minnet, och starka intellektuella intressen. Kärlekens, individualitetens,
kvinnans och ungdomens rätt ha i henne en ivrig förespråkerska. Men samtidigt har hennes
dragning till filosofisk spekulation fört henne in i ledet av engelska författare., som söka dikteriskt
utnyttja de psykoanalytiska teorierna.
I ovannämnda roman skildras en mans liv från tidiga barndomsdagar — (Romain Rollands
»Jean Christophe», som utkom i engelsk översättning 1910 ff., har framkallat en hel flod av
barnpsykologiska skildringar) — hans strävan att trots vidriga yttre omständigheter nå den bildning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
