Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk (med finsk-svensk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro de bildade negrernas problem av synnerligen tragisk art, därför att de nya idealen äro
oförenliga med deras barbariska drifter.
Boken bjuder på skrämmande skildringar och man kunde önska, att förf. varit mindre
givmild med sensationella scener. Men för mogna läsare har romanen nog sitt intresse. H. K.
Wells, H[erbert] G[eorge]. Drömmen. Övs. [fr. eng.] av Pauline Sandler.
A. B. 1926. 342. s. (Bonniers gula serie.) Hcee. 5:75.
I en ljus och lycklig tid om två tusen år framåt drömmer en ung man, som är på semesterutflykt
och påträffat utgrävningar från vår tid, att han varit en människa i vår mörka, plågsamma
och. förvirrade tidsålder. Hans kamrater lyssna förvånade och gripna till hans dröm. Romanen
är en vemodig och ironisk skildring av kärleksfattigheten, sjukdomar och krigsolyckor,
irrationella föreställningar, överbefolkningen, osäkerheten och tillfälligheten i vår nuvarande tillvaro.
Ljuset av en framtid, som äger mera förstånd och mera människokärlek, silar på ett poetiskt sätt
in i den mörka tavlan. Drömmen är ett av den idérike engelske författarens mera konstnärliga
arbeten; det ger en fin och känslig bild av bristerna, som vanan delvis fattat som naturliga och
nödvändiga, i det nutida människolivet. J. L.
Zweig, Stefan. Känslornas irrvägar. Tre noveller. Övs. [fr. ty.] av Fanny
von Wilamowitz-MœllendorfT. W. & W. 1927. 223 s. Heef. 4:75.
Den österrikiske författaren behandlar i dessa noveller diskret — ehuru kanske något för
ordrikt — några fall av mänsklig sammanstötning på känslornas område. Alla ha ett patologiskt
inslag, titelnovellen med sin skildring av en abnorm människas olyckliga liv är gjord utan all
sensation, men ämnets art gör boken olämplig för en okritisk läsekrets.
Översättningen och korrekturläsningen kunde varit omsorgsfullare. H. K.
Hcb. Skönlitteratur: nysvensk (med finsk-svensk).
Atterbom, P[er] D[aniel] A[madeus]. Valda skrifter utg. av Fredrik Böök.
Bd 1—3. A. B. 1927. Portr. 6:50.
Bd 1, 2. Lycksalighetens ö. 1, 2.
Bd 3. Fågel Blå. Lyriska dikter i urval.
Atterbom har betraktats som ohjälpligt impopulär och förläggarpessimismen mot att på nytt
utgiva hans skrifter var i det längsta stor. Nu har man dock satt i gång med ett urval, tre delar
vers och tre delar prosa, av vilka den poetiska hälften redan föreligger. Efter en god,rent biografisk
inledning om skalden följer hans stora sagospel Lycksalighetens ö, tryckt efter den bästa upplagan
(från 1854), och de utförda partierna av hans andra ofullbordade sagospel Fågel Blå. Bland
upptagna lyriska dikter saknas några väsentliga (Mirmesrunor, Eolsharpan, Hälsning till svenska
allmänheten m.fl.), medan ett och annat likgiltigt fått komma med. Dessutom ha de stora prolog- och
epilogdikterna till Fosforos icke tryckts i den slutgiltiga form skalden gav dem utan i sin första,
nu väsentligen litteraturhistoriskt intressanta, vilket är något besynnerligt i en upplaga, avsedd
för allmänheten och ej för litteraturhistorici. Att förresten denna upplaga av en stor lyrikers verk
fyller ett behov, är självklart. F. V.
Belin, David. Hjärter dam. Roman på vers. A. B. 1927. 121 s. 3:25.
En berättelse om ett par nutidsungdomar, en student och hans flicka, som efter ett — något
osannolikt — missförstånd få varandra. Alltså en mycket enkel fabel men med en del psykologiska
och andra utvikningar, som fylla. »Romanen» är skriven på ledig och nonchalant rimmad fyrfotad
jambisk vers, där det ej heller tages så noga med versaccenten; denna form speglar föredragets
litet vårdslöst raljanta ton. I alla händelser en lättläst versbok, där man ej har tråkigt, och som
gör ett nätt och lagom känsligt intryck. F. V.
Berglund, Helge. I fru Justitias förgård. Noveller. Å. & Å. 1926. 186 s. 5:50.
En novellsamling om människor i rättvisans tjänst eller i kollision med rättvisan. Författaren
bygger helt visst på egna studier och erfarenheter, då han tecknar de olika porträtten, och i flera
fall har han också fått ett både säkert, och roande grepp på ämnet. Men någon starkare konstnärlig
gestaltning förmår han knappast ge. H. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
