Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk (med finsk-svensk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Martins, G[ideon]. Sändebud. Roman. W. & W. 1927. 239 s. 6:—.
På sätt och vis en göteborgsroman, nykter och poesilös, men har något intresse som samtidsdokument
— prägeln av nyaste samtid är påtaglig — samt vill avslöja en del både affärshumbug
och politisk humbug. »Sändebuden» äro handelsresande av mer och mindre modern typ; någon
centralfigur finns ej, men ett par smarta uppkomlingar framträda. Högtstående typer saknas
alldeles och förf. ser ner på sina figurer med ett visst illusionslöst förakt. Djupare människoskildring
skulle knappt heller ligga för honom. F. V.
Müllern, Gunnar. Nya signaler. Roman. W. & W. 1927. 134 s. 3:75.
En mycket missvisande titel pá en betydelselös bok, som på ett fantasifattigt språk behandlar
sedan länge utnötta problem. Det är ett osmält och oskönt konglomerat av de senare årens svenska
novell- och romanproduktion. Sw.
Neander Nilsson, S. Mosaik. Dikter. Eklund 1927. 88 s. 2:50, inb. 5:—.
En diktdebut med flödande och ledig versifikation och mångahanda ämnen ur öster och väster
(»mosaik»), än målande, än reflekterande. Något käckt ogenerat ungdomligt är det mest personliga
kännetecken man torde kunna angiva; boken har sympatiska tonfall av detta slag. Jämte medvetet
amatörmässig, raljant tillfällighetsvers (»Tal för kvinnan») finns åtskilligt att taga på allvar, även
estetiskt. För bibliotek är »Mosaik» givetvis ingalunda oumbärlig, men detta gäller ju en massa
böcker, som därför ej behöva vara dåliga. F. V.
— — . Två arkipelager. Dikter. Eklund 1927. 76 s. 2:50.
Vers från ett svenskt fiskläge — och från den grekiska arkipelagens stränder — därav namnet.
Förf. är onekligen en betydande formell talang med glans och flykt över språkbehandlingen, som
ger löften för framtiden, då innehållet djupnat till något mera än »dröm och längtan». M. F.
Nerman, Ture. Nog föder Gud höken! Fram 1927. 100 s. 2:—.
Det är svårt att ur »borgerlig» synvinkel fälla ett omdöme om en diktsamling, som ur så utpräglat
bolsjevikisk synpunkt predikar död åt borgarsamhället. En del av poemen äro rätt fyndiga, andra
bära prägeln av journalistiskt hastverk. Litterärt sett kunna de undvaras på en bokhylla. M. F.
Ossiannilsson, K[arl] G[ustaf]. Hjärtat sjunger. Nya dikter. A. B. 1927. 160 s. 3:75.
En grupp dikter i denna bok utgör fortsättning på den i föregående diktsamling, Sång,
påbörjade cykeln Skogsfrun. Förf:s lätthet att behärska formen har lockat honom att gå mera på bredden
än stoffet tål. Även ett par av krigsdikterna, t. ex. Doktor Bakules bragd, skulle ha vunnit på en
starkare koncentration. Förut kända sidor i O:s konst få uttryck i landskapslyrik (från Tjust),
harmsna utbrott mot Godheten och Neutrala och i en cesarhyllning sådan som den onekligen formellt
ståtliga Mussolini. Något nytt märkes särskilt i en del dikter med religiös, kanske litet resignerad
betoning, och i några Italiendikter, som påminna om Drachmanns bästa. B. M.
Palmær, Margit. Studentska. En berättelse. A. B. 1927. 314 s. 5:25.
I början av denna bok har man bära intrycket av en studentska med livlig men rätt kritiklös
och ungflicksaktigt »viktig» intellektuell vakenhet; den skönlitterära skildringen är en klen och
okonstnärlig nyckelroman. Några levande sidor, när hjältinnans älskade dött, och ett slutkapitel
av intellektuellt-lyrisk inspiration gör dock totalintrycket bättre; boken tycks emellertid mindre
vara avsedd som konstverk än som mänskligt-social trosbekännelse. Stilen är, besynnerligt nog i
våra dagar, ej utan danismer (»Skickelse»-gestalt!!). F. V.
Procopé, Hjalmar. Dikter i nytt urval. A. & W. 1921 [på omsl. 1926]. 236 s. 3:50.
Samlingen ger ett lämpligt urval ur den finländske skaldens mångsidiga och personligt
utpräglade lyriska produktion. Bilder av finländskt stadsliv och finländsk natur, samhällssatiriska och
självbespeglande skildringar, hyllningar till fosterlandets frihet och kulturuppgift omväxla. Särskilt
visa de fosterländska dikterna en sinnets fasthet och ett patos, varmed Procopé på ett framstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
