Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk (med finsk-svensk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt representerar ett gemensamt drag i finlandssvensk litteratur. Han har icke den store skaldens
originalitet i inbillning och form, men hans språk är rent och klart och i hans diktnings innehåll
meddelar sig en manlig och uppriktig ande. J. L.
Qvarnström, Ingrid. Flemings på Tavastila. 2 uppl. Nst. 1927. 288 s. 5:75.
Händelserna i romanen tilldra sig under finska frihetskriget på ett gods, där representanter
för den gamla svenska härskarklassen och för den finska rasen, som står beredd att övertaga
makten, mötas och konfronteras. Tonen är snarast förvånande försonlig, men pekpinnen
kommer alltför tydligt till synes, då det gäller att demonstrera de värden traditionen rymmer. B. M.
Risberg, Bernhard. Gnejs och gnistor. Dikter. A. B. 1927. 106 s. 4:50.
Bernhard Risberg är ej en så pass känd poet, som han borde vara; hans lilla urval dikter från
1920 »Syn och sång» hör till de böcker, som biblioteken i varje fall böra äga. Hans nu utgivna
samling »Gnejs och gnistor» ger bl. a. en rad poem, där på ett för honom betecknande sätt känslan
av personlig ensamhet bryter sig med känslan av uppgående i allnaturen. Av resignation och
livsvemod skapar han alltjämt stundom en intagande poesi. F. V.
Rosen, Björn von. Den leende faunen. Dikter. A. B. 1927. 56 s. 2:75.
Även om ej något märkvärdigt, likväl vacker, lättflytande vers med det skimmer av
ungdomsdröm och längtan som debutlyrik kan äga. M. F.
Sandel, Maria. Marinen som reste sig. Tiden 1927. 321 s. 5:—.
Detta efter författarinnans död utgivna arbete står på fullt ut samma nivå som hennes tidigare
böcker. »Mannen som reste sig» är en roman från våra dagars stockholmska arbetarvärld. De sociala
problemen återspeglas i några enskilda livsöden: Gustav Frej torp, arbetaren som är intellektuell
överklassare, Ulla Svensson, den borna skökan, som bevisar att ärftligheten är starkare än miljön,
deras barn, som slitas mellan de olika samhällsskikten och dessas oskrivna lagar, samt många andra.
En skarp, för intet väjande realism genomgår boken, vars ända emellertid är präglad av etiskt höga
ideal. Boken är värdefull läsning för mogen publik men lämpar sig ej för omogen. H. K.
Sjöberg, Birger. Kriser och kransar. [Dikter.] A. B. 1926. 170 s. 6:50.
Denna Birger Sjöbergs diktsamling var en överraskning. I sina tidigare böcker (Fridas bok,
Kvartetten som sprängdes) hade han framträtt som en talang i den komiska och humoristiska
genren. Flera dikter i Kriser och kransar (Från tidlös frihet, Min fordran är ej ringa) visa honom
som en inspirerad skald. En originell inbillning och en prövad och innerlig känsla i förening uppnå
här en gripande verkan. Flerstädes oroas dock intrycket av formella brister och dunkelhet i
uttryckssättet. J. L.
Ström, Fredrik. Rebellerna. En krönika. [3.] Ljungberg 1927. 410 s. 6:75, inb. 9:50.
[3.] Den stora striden.
Det är tredje delen av förf:s krönika Rebellerna, som härmed föreligger. (Ang. del. 1—2 jfr
Bibl.-bl. 1926, s. 167 o. 1927, s. 21.) En gång fullbordad är krönikan avsedd att ge den svenska
arbetarrörelsens historia i fem romanvolymer. Den senast färdiga delen behandlar socialismens
genombrott i Bergslagens bruksdistrikt samt bruksfolkets roli under storstrejken. Förf. använder
samma kompositionsmetod som i verkets båda första delar, nämligen först en miljöskildring, flott
och säkert tecknad, med en medryckande fart och en humor, som gör vissa sidor till små levande
mästerverk, och därefter mot denna bakgrund en målning av de sociala brytningarna, givetvis,
särskilt i nu föreliggande del, utförd med det självupplevdas verklighetstrohet. (»Den stora striden»
blir i hög grad en »nyckelroman».) Detta kompositionssätt har nu tredje resan visat sig vara en
ganska farlig metod. Humorn och berättarglädjen får i den sociala bataljmålningen vika för den
agitatoriska frasen. Man behöver ej ett ögonblick vara i tvivelsmål om vilka partier i bokenr
som skänkt förf. den stora berättarglädje, som ensam förmår ge även läsaren det rätta nöjet.
Det stort upplagda verket torde komma att leva på sina ypperliga folklivsskildringar, men
blir väl, efter nu utkomna delar att döma, näppeligen det sista stora ordet såsom den svenska
arbetarrörelsens roman. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
