Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl August Hagberg: Grazia Deledda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välja inte bland hela världens bästa författare utan bland ett mer eller mindre
begränsat antal av dessa.
Men för att återvända till Deledda, så väckte hennes pris allmän entusiasm i
Italien, om det också inte är någon hemlighet att därstädes starka sympatier gingo
även i annan riktning. Men Deledda har nu i många år stått i främsta ledet av
sitt lands författare och hon är väl den, som oftast tippats som Nobelpriskandidat
och som, bortsett kanske från d’Annunzio och Pirandello, är mest känd i utlandet.
Grazia Deleddas liv och verk äro väl vid det här laget så tämligen väl kända
genom redogörelser i pressen, att jag här kan inskränka mig till några
kompletterande antydningar.
Deledda är såsom bekant född 1872 i den lilla staden Nuoro på Sardinien och
begynte redan i de första tonåren sin författarbana. Hennes diktning var som en
klar källåder, som plötsligt vällde fram ur den så okända sardiska marken. Den
omgivning, i vilken D. växte upp, var ovanligt gynnsam för en folklivsskildrare:
hon hade dagligen framför sig en storslagen natur med de imposanta bergen
Ortobene och Gennargentú med deras egendomliga fornlämningar, rövarromantik
och pittoreska seder och bruk, och hon såg dagligdags i sitt patriarkaliska hem
(som hon skildrat i »Anime oneste») intressanta typer dem hon magasinerade i sitt
minne för att sedan använda i sina romaner och noveller. Den unga flickan va
utrustad med en tidigt vaken, ovanligt skarp iakttagelseförmåga och ägde de
oemotståndliga begär att omsätta sina intryck i dikt, som kännetecknar den borne
författaren. Hennes första roman Fior di Sardegna (tryckt 1892, men skriven
långt förut) väckte uppseende och gjorde med ens Deleddas namn berömt långt
utom Sardinien och Italiens gränser, och från fastlandet kommo journalister för
att intervjua den unga författarinnan. Efter denna, såsom många tyckte tämligen
lättköpta framgång, följde en lång rad av romaner med motiv från Sardinien,
bland vilka må nämnas Anime oneste (1896), Il vecchio delia montagna (1900),
Elias Portolú (1903, sv. övers.), Cenere (1904, sv. övers.), L’edera (D:s kanske
största publiksuccés, sv. övers.), La via del male (1906, sv. övers.), Nostalgie (1905,
sv. övers.), Canne al vento (1913), Marianna Sirca (1915) m. fl., de flesta
översatta till kulturspråken. Utmärkande för dessa romaner var den glödande
koloriten, de briljanta naturskildringarna, den skarpa iakttagelseförmågan och de
romantiska sardiska typerna. Deledda blev för Sardinien vad Verga varit för Sicilien,
Fogazzaro för Lombardiet, Serao för Neapel för att nu nämna några av de mest
framstående diktare, som sysslat med regionalistiskt författarskap i Italien.
D:s diktning har sin ursprungliga rot i Sardinien och hennes alstring under det
första skedet av hennes författarliv sög sin must och näring ur den pittoreska
fäderneöns mark. Men man gör nog den framstående författarinnan orätt, om
man lägger hela tyngdpunkten av hennes diktning enbart på den sardiska
folklivsskildringen; den har legat där, men gör det inte mer. I Italien betraktar man
henne numera som riksitaliensk författarinna. Då hon vid sekelskiftet gifte sig
med signor Madesani och flyttade till Rom, var det många, som trodde, att
hennes författarbana var slut i och med förflyttningen från den romantiska fäderneön.
men D:s begåvning var för stark och utpräglad och hennes äregirighet för stor,
för att hon skulle nöja sig med enbart regionalistiskt författarskap. De sardiska
motiven skötos allt mer och mer i bakgrunden för att lämna rum för lokalt
obetonade skildringar av själens liv och människohjärtats stormar och dramer. Från
impressionistisk folklivsskildrerska utvecklades hon så småningom under träget
arbete till den mogna reflekterande konstnärinna hon nu är, som sysslar med de
djupaste och subtilaste psykologiska problem. Hennes stil, mot vilken man förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
