Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biblioteksintryck från Estland och Lettland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Estland finnes en bibliotekarieförening, vars ledande själ och ordförande är
stadsbibliotekarien Sibul. Dess verksamhet har hittills huvudsakligen bestått i organisering
av biblioteksmännen och anordning av bibliotekariekurser, och den har även
sammankallat ett biblioteksmöte, där det estniska biblioteksväsendets huvudfrågor voro
föremål för behandling. Den är nu sysselsatt med utarbetande av instruktioner
för kataloger för folk- och stadsbibliotek samt av ett detaljerat klassifikationssystem.
Den arbetar också på regler för yrkesexamina för bibliotekarier. En lag
för Estlands offentliga bibliotek antogs i juni 1924 att gälla från början av
följande år. Denna lag tillfredsställer icke biblioteksmännens önskningar, och
biblioteksföreningen har utan framgång försökt åstadkomma den förbättringen, att en
särskild biblioteksstyrelse skulle inrättas vid undervisningsministeriet.
Systemet »öppna hyllor» torde icke tillämpas i något bibliotek i Estland, men
bokbestånden äro i regel systematiskt uppställda efter ett något modifierat
decimalsystem, som utarbetats för Revals stadsbibliotek. Dess regler äro ej tryckta.
De i Dorpats universitetsbibliotek tillämpade katalogreglerna, som finnas mångfaldigade
i maskinskrivna exemplar, ha övat inflytande på katalogiseringstekniken
i flera andra estniska bibliotek.
Den kända satsen »habent sua fata libelli» äger i särdeles hög grad giltighet i
fråga om de samlingar av böcker och arkivalier, som vid världskrigets utbrott
funnos i den nuvarande republiken Lettland. Massor av sådana samlingar blevo
inför faran för tysk ockupation redan före revolutionen evakuerade till det inre av
Ryssland och hava först under de senaste åren i enlighet med Rigafredens
bestämmelser av år 1920 åtminstone till större delen återställts. Under vintern och
våren 1919, då stora delar av området, däribland staden Riga, behärskades av
bolsjeviker, som proklamerat »Sovjet-Lettland», bedrevs ett ivrigt »nationaliserande»
av enskilda boksamlingar. Under Rigas belägring av de »vita» ryska och
tysk-baltiska trupperna under Bermondt voro stadens värdefulla och delvis oersättliga
boksamlingar utsatta för överhängande fara att bliva förstörda genom bombardement;
det vördnadsvärda stadsbiblioteket, som leder sitt ursprung från år 1524 och
innehåller massor av inkunabler och andra gamla sällsynta tryck och planschverk,
blev under dessa oroliga dagar träffat av en projektil, som inträngde i byggnaden
men vilkens skadegörelse inskränkte sig till en söndersliten volym av ringa värde.
Sedan lugna och ordnade förhållanden inträtt, har den lettiska staten funnit sig
vara i besittning av väldiga bokmassor, härrörande dels från de förutvarande ryska
ämbetsverkens ganska välförsedda bibliotek, dels från de under den korta
bolsjevikregimen nationaliserade samlingarna. Vad beträffar den senare kategorien, har
man samvetsgrant återställt sådana böcker, vilka varit försedda med anteckningar
om den rättmätige ägaren, ävensom — efter vederbörlig kontroll — alla andra,
till vilka någon ägare anmält sig. Många stora och värdefulla samlingar ha
emellertid definitivt måst betraktas som herrelösa, en sorglig följd av den decimering,
som befolkningen undergått genom krig och revolution. (Man har beräknat, att
det nuv. Lettlands område före världskriget hyste 2 1/2 millioner invånare, vilket
antal år 1922 nedgått till omkring 1.850,000). I flera fall har en ägare, som
erbjudits att återfå sina böcker, föredragit att mot en ytterst ringa penning
definitivt avstå från sin rätt till desamma. En ofantlig mängd tryckalster från skilda
tider och med växlande karaktär har således tillfallit den lettiska staten, som nu
genom lämplig fördelning söker utnyttja den till största möjliga fördel för
allmänheten. Det år 1919 grundade »Statsbiblioteket», vars huvuduppgift är att tjäna
som lettiskt nationalbibliotek, har därjämte fått det krävande uppdraget att
behandla och förvalta eller fördela dessa bokmassor. Detta har således redan vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
