Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Finländska bibliotekslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»bibliotekstvånget» blev i varje fall främsta orsaken till den betydande uppmärksamhet och
den livliga diskussion, som ägnades propositionen även utanför fackmännens krets
och inte minst från pressens sida. Det kan antecknas att förslaget upptogs
välvilligt av de socialdemokratiska och en stor del av de svenska tidningarna, medan
den finska borgerliga pressen i allmänhet ställde sig avböjande.
Också i riksdagen tilldrog sig propositionen ett säkerligen för mången oväntat
stort intresse: debatterna blevo långvariga, voteringarna och remisserna till utskott
många. Skarpast bröto sig opinionerna mot varandra i frågorna rörande högsta
ledningen av den statliga biblioteksverksamheten (bibliotekskommission eller
skolstyrelse), rörande obligatoriskt eller frivilligt kommunalt biblioteksväsen och
rörande understödjandet av föreningsbibliotek, men också frågorna om
statsbidragens maximibelopp, om tilläggsanslag för ekonomiskt mindre välsituerade
kommuner och om byggnadsunderstöd för större stadskommuner visade sig äga förmåga
att framkalla livliga meningsutbyten. Efter att i utskott och tidigare plena ha
givit anledning till ett otal voteringar, godkändes lagen i sin slutliga form den
22 november utan omröstning.
Den finländska bibliotekslagen avser i främsta rummet att understödja de
kommunala biblioteken, såväl i städerna som på landsbygden, därnäst — ehuru i
mindre utsträckning och endast på landsbygden — föreningarnas bibliotek, och
den bereder slutligen möjligheter för ett framtida påbyggande av
biblioteksväsendet genom grundande av landskapsbibliotek.
I stort sett bygger lagen på de principer, som hittills gällt för organisationen
av den statliga biblioteksverksamheten i Finland. Den centrala ledningen och
övervakningen bibehålles hos statens bibliotekskommission, som står i förbindelse
med skolstyrelsen genom sin ordförande, den av skolstyrelsens avdelningschefer,
som handhar det fria bildningsarbetet rörande ärenden. De övriga medlemmarna
i kommissionen utses av statsrådet för tre år i sänder bland personer, som
företräda särskilda, inom olika samhällskretsar och de båda språkgrupperna
verksamma bibliotekarie- och bildningsorganisationer. Kommissionens verkställande
organ förblir såsom hittills statens biblioteksbyrå, som förestås av en direktor och
under vilken lyder ett antal äldre och yngre biblioteksinspektörer[1] (motsvarande
de nuvarande konsulenterna).
Grundvillkoret för beviljande av statsbidrag till kommunala bibliotek är att
kommunen för sitt biblioteksväsen använder ett belopp, vilket jämte statsbidraget
motsvarar minst en mark för varje mantalsskriven invånare. Då statsbidraget i
vanliga fall utgår med 50 % av de verkliga utgifterna för biblioteksväsendet, skiljer
sig stadgandet endast formellt från det hittills gällande, enligt vilket av
kommunen krävts en minimiprestation motsvarande 50 penni per inv., statsbidraget icke
medräknat. En särskilt gynnad ställning tillförsäkras kommuner belägna i
gränstrakter och orter med mindre bemedlad befolkning, i det att dessa beredas
möjlighet att utöver det ordinarie bidraget enligt statsrådets prövning erhålla ett
till-läggsbidrag, stigande ända till 50 %. De sammanlagda bidragen till en och samma
kommun få utgöra högst 30,000 mk. Understöden till bibliotek som agas av
enskilda föreningar äro dock ej inbegripna i detta belopp; för dem gäller en
särskild maximigräns, varom mera nedan. Fastställandet av en maximigräns för
de sammanlagda bidragen till en kommun innebär en nyhet och en betydande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
