Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böcker för barn och ungdom - uH. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oterdahl, Jeanna. Prinsessorna och narren. Fsk. barntidn. 1927. 118 s. Ill. Inb. 3:75.
Denna författarinna har en befäst ställning som en av våra mest talangfulla berättare för barn
och ungdom. Hon har känsla och fantasi; hon förstår och älskar det uppväxande släktet med en klok
och djup kärlek. Hennes stil är god och kultiverad och hennes språkbehandling synnerligen kunnig.
Dessa egenskaper återfinner man också i hennes senaste samling, Dock finnas där ett par sagor,
i vilka författarinnan i sin alltför påtagliga strävan efter djupsinne och världsvisdom gör våld på
sagan. Barns känsla lider mera av att oskyldiga få lida utan upprättelse än av att de elaka till sist t. ex.
rullas i spiktunna. En av berättelserna ur verkligheten handlar om en pojke som tvingas att fiska
och jaga, fastän det inger honom vedervilja. Till slut frigör han sig och ropar till kamraten som
plågat honom: »Jag lyder dig aldrig mer». Allt detta är gott och väl. Men såsom Jeanna Oterdahl
berättar om denne gosse vidgar hon perspektivet och suggererar läsekretsen att allt dödande är
förkastligt. Även om hon själv har den åsikten är problemet av alltför invecklad beskaffenhet att
behandlas i en barnberättelse. G. L.
Sahlgren, Gudrun o. Jöran. Rosor av silver och äpplen av guld. Folksagor
från alla väderstreck för svenska barn berättade. Illustratör: Erie O.
Nilsson. A. B. 1927. 192 s. Ill. Inb. 4:50.
Samlingen innehåller gamla engelska, indiska, keltiska och slaviska sagor. Några av dem äro
kända i svensk version, men de flesta torde vara nya för svenska barn. Sagorna äro mycket väl
berättade utan vare sig förkonstling eller sentimentalitet. Språket löper enkelt och naturligt, som
sagospråk skall göra, och språkbehandlingen är anmärkningsvärt god. Bilderna, dels kolorerade,
dels i svart och vitt, äro graciösa och vackra och sluta sig väl till texten. Konstnären, Erie O.
Nilsson, har valt till återgivande just sådana moment i sagan som vid läsningen särskilt ådra sig
uppmärksamhet, och han belamrar ej bilden med en mängd ovidkommande detaljer. Titeln på
denna sagosamling kunde ha varit bättre vaid; den smakar gottköpssentimentalitet. G. L.
Sjögren, Ebba. Drottningens pärlor. Saga. Med 15 färgbilder av Britta
Hellström. Å. & Å. 1927. 4:o. 37 s. Ill. Inb. 3:75.
Det i och för sig ej oävna uppslaget i denna saga förstöres tyvärr av ett bombastiskt ordsvammel
och tillkrånglad djupsinnighet. Särskilt underhaltiga äro de i texten inströdda verserna. Det är
egentligen sex sagor, ty hjältinnan får — på modern psykoanalytisk väg — genom fem drömmar
upplysning om vem hon skall välja till gemål, och varje dröm räcker till en saga. Drottningens
pärlor passar varken för små eller stora barn. Den ännu för offentligt framträdande något för omogna
illustratören visar obestridligt talang. Hon har gott färgsinne, men teckning och komposition äro
svaga; och där finnas några svåra saker, t. ex. en syn i luften när dimmorna skingras (sid. 17).
På flera bilder ha hopats oväsentliga accessoarer, som göra det hela rörigt och för barn svårt att
dechiffrera. Utom sagonamnet ståtar titelbladet med ett porträtt av författarinnan i stor toalett
— en ovanlig presentation i en sagobok. G. L.
Stenhammar, Kerstin. Sagor. Med illustrationer av Maj Lindman. Fah.
1927. 102 s. Ill. (Fah. ill. sagoböcker 4.) Inb. 3:75.
I allmänhet äro dessa sagor väl berättade, och ett par av uppslagen äro både originella och
lustiga. Mikal är en vackert och känsligt berättad legend från Jerusalem på Kristi tid. Att ge
händelser ur det verkliga livet i sagoform är en svår konst. Det finns i denna samling några
sådana halvsagor, men med detta har författarinnan ej lyckats så bra som med de riktiga sagorna.
Bilderna av Maj Lindman Jan ansluta sig bra till texten och äro konstnärligt bättre än vad jag
förut sett i samma väg av henne. Fyra av dem äro färglagda. Men mot kompositionen i bilden
sid. 30 måste man reagera; på det sättet har aldrig någon lyckats håva in en enda fluga. Men till
dels är det nog textens fel. G. L.
Wahlenberg, Anna. Kung Puttilutt och andra sagor. Med teckningar av
Aina Stenberg-Masolle. A. B. 1927. 166 s. Ill. Inb. 4:75.
Denna författarinnas kända förmåga att berätta sagor tycks ännu ej visa någon avmattning.
Titelsagan, Prins Puttilutt, är en av de bästa och roligaste undertecknad läst på länge, och
samlingen i dess helhet är av samma höga standard som fru Wahlenbergs många föregående. — Aina
Masolle är en skicklig och rutinerad illustratör, och hon har nu under många år gjort bilderna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
