Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det andra nordiska biblioteksmötet i Stockholm 28 juni - 1 juli 1928 - Om den nya Faksimile-Editionen av Codex Argenteus. (Här kan endast det huvudsakliga innehållet återges i sammandrag.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan goternas äldsta historia, deras vandringar från Skandinavien över
trakterna kring Weichsels mynning ned mot Svarta havet och deras bosättning
vid nedre Donau i stora drag skildrats, gavs en teckning av goterbiskopen
Wulfila’s (Ulfilas’) arbete för sina landsmäns kristnande och hans på 300-talet
utförda översättning av bibeln till gotiska som ett led i denna missionsverksamhet.
Från denna wulfilanska översättning härröra utan fråga de betydliga
gotiska bibelfragment, företrädesvis nytestamentliga texter, som finnas bevarade
i biblioteken i Uppsala, Milano, Wolfenbüttel m. fl. ställen — främsta rummet
bland dessa handskrifter intar Codex Argenteus, det gotiska purpurevangeliariet
i Uppsala, otvivelaktigt en av de märkligaste handskrifter, som över huvud
bevarats till vår tid: av de gotiska handskrifterna den omfångsrikaste och bäst
bevarade, det enda av de större manuskripten, som ej är palimpsest. Att
handskriften ej är Wulfilas original, som man trodde i äldre tid, har man länge varit
på det klara med. Gemenligen har man räknat med den period, då östgoterna
under Theoderik den store år 489 i Italien grundade ett rike, som ägde bestånd
till år 553 — enstaka röster ha, dock utan att vinna gehör, höjts för att
handskriftens tillkomst borde förläggas till en senare tidpunkt och till västgöterna i
Spanien. Genom de ingående undersökningar, som i samband med faksimileeditionen
företagits, främst av professor Otto von Friesen, vilken såsom dels
förslagsställare, dels ledare av forsknings- och redaktionsarbetet, på ett särskilt
sätt inlagt förtjänst om denna edition, har man kunnat precisera tillkomsttid och
-plats därhän, att handskriften snarast tillkommit under Theoderiks regering i
första fjärdedelen av 500-talet och att den utförts i något skriptorium i
Po-dalen, östgöternas huvudbygd, troligast kanske i residensstaden Ravenna.
Möjligen ligger i pergamentets purpurfärg en anledning att i första hand räkna
med Theoderik själv som beställare, han som åt sig utverkat tillstånd att bära
den kejserliga purpurn. Den undersökning, ur vilken dessa resultat utvunnits,
har väsentligen varit rent paleografisk — en minutiös detalj jämförelse med
samtida grekiska och latinska handskrifters karakteristika. Man har ju i fråga
om Codex Argenteus helt naturligt att räkna med påverkan från såväl den
grekiska som den latinska kulturmiljön. Av den grekiska måste redan Wulfila och
hans samtid med nödvändighet ha starkt tagit intryck, och in över Italien sökte
sig också en bysantisk kulturström väg just med Ravenna som inkörsport. Men
lika självfallet måste ju också latinska skrivvanor avsätta starka spår i en
handskrift tillkommen i ett skriptorium, där man med all säkerhet skrev både gotiska
och latin. Vi ha ju t. o. m. bibelhandskrifter med gotisk och latinsk text
anordnad parallellt sida vid sida — fragment av sådana finnas i Wolfenbüttel och
Giessen. Och vad Codex Argenteus beträffar finnes det goda skäl att anta,
att även den utgår från en dylik tvåspråkig handskrift, av vars latinska del vi
då ha en avläggare i den i många avseenden närstående men något yngre Codex
Brixianus, en purpurhandskrift i Brescia. Nu är emellertid att märka att den
latinska texten i Wolfenbüttel-handskriften, den s. k. Codex Carolinus, av
paleograferna enstämmigt daterats till tiden omkr. år 500, varmed man, då ju den
gotiska delen måste vara samtidig, också får en hållpunkt för dateringen av en
gotisk handskrift. Denna iakttagelse är naturligtvis gjord för länge sedan,
men däremot har man knappast observerat, hur utomordentligt stark
överensstämmelsen är mellan Argenteus och Carolinus i fråga om bokstävernas form,
siffertecknens inramning m. m. Nu har det emellertid visat sig att Argenteus
icke är skriven av en och samma hand helt igenom, som man hittills allmänt
antagit på grund av det enhetliga intryck skriften onekligen gör — härav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
