Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det andra nordiska biblioteksmötet i Stockholm 28 juni - 1 juli 1928 - Den kommunala biblioteksverksamheten på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bredare grund för framställningen har jag sant en förfrågan om diverse förhållanden
till de statliga bibliotekstjänstemännen i grannländerna, och även fått
svar. Dessa svar ådagalade tydligt det, som jag naturligtvis även visste förut,
nämligen att de lokala förhållandena i respektive länder äro så pass olika, att
direkta jämförelser ej kunna göras. Även biblioteksstatistiken föres på något
avvikande sätt. Men i alla händelser kan jag i min framställning, som av lätt
förstådda skäl närmast berör finska förhållanden, här och där inflicka någon av
de uppgifter jag fått från de andra nordiska länderna. De statistiska siffrorna
hänföra sig till ungefär 1926 eller 1927, något olika för skilda länder. Även
annars kan det finnas inkonsekvenser i dessa uppgifter, som således borde tagas
mera som exempel på allmänna riktlinjer än som exakta vittnesbörd. I Finland
ha vi ju nu fått en bibliotekslag, som träder i kraft från nästa års början, och
dess bestämmelser angående landsbygdens bibliotek komma i det följande ofta
att beröras, då de ju innebära det nyaste försöket att medels till statsbidrag
anknutna bestämmelser inverka på bibliotekens förkovran.
Föredraget har begränsats till att omfatta huvudsakligen den kommunala
biblioteksverksamheten. Meningen var nämligen att icke medtaga mindre
betydande, av föreningar, studiecirklar o. dyl. på sidan av den huvudsakliga
biblioteksorganisationen i de skilda trakterna bedriven biblioteksverksamhet. I
Danmark agas dock enligt uppgift de flesta statsunderstödda biblioteken i
landskommunerna av föreningar (dock blott dylika med bibliotekets drift som
huvudändamål) eller äro s. k. »selvejende» och åtnjuta endast understöd av kommunen.
Dessa danska bibliotek äro naturligtvis fullt jämförbara med kommunala
bibliotek. I Norge finnes ett 50-tal statsunderstödda föreningsbibliotek, huvudsakligen
ägda av s. k. ungdomslag. I Sverige finns vid sidan av folkbiblioteken ett stort
antal studiecirkelbibliotek, ja, de äro tredubbelt så många. Huruvida dessa
kunna jämställas med kommunala bibliotek kan jag ej yttra mig om, men jag
antar att detta oftast ej är fallet, utan att de huvudsakligen tjäna blott
studiecirkelns medlemmar. Hos oss i Finland äro i detta nu de flesta livskraftiga och
statsunderstödda, för allmänheten avsedda bibliotek kommunala, oaktat
föreningsbibliotek jämsides med dem, t. o. m. i samma by, kunnat erhålla statsbidrag.
De enskilda bibliotekens antal minskas år för år, då de ej kunna konkurrera
med kommunala bibliotek, och ofta uppgå de i dessa. År 1927 fingo på
landsbygden hos oss 604 kommunala och 88 föreningsbibliotek statsunderstöd. Enligt
den nya lagen komma föreningsbiblioteken även fortfarande att erhålla statsbidrag,
dock enligt statsrådets prövning och till ett belopp, stigande till högst
1,000 mk. per bibliotek och 5,000 mk. per kommun, medan ett eller flera
kommunala bibliotek i en kommun enligt lagen kan av staten få upp till 30,000 mk.
sammanlagt. Finska mark äro lätta att förvandla till kronor genom att dividera
beloppen med 10 — statsbidragets maximibelopp per kommun blir således hos
oss 3,000 kronor.
Det är ju mycket lättare att organisera biblioteksverksamhet i en stad än
på landsbygden, och det senare är desto svårare ju större kommunen är och ju
mera splittrad dess befolkning bor. Vi ha ju i Norden många landskommuner,
vilka sträcka sig över vida nejder, och vad splittring vill säga, det visade
bibliotekskonsulenten Fischer oss i sitt Hindsgavlföredrag. I Danmark äro ju
naturförhållandena mera gynnsamma, men i Norge, Finland och en stor del av Sverige
skiljes ofta befolkningen i samma kommun åt genom hav, sjö, berg, kärr, stora
skogar och ödebygder, så att avstånden mellan olika byar ofta stiger till flera
tiotals kilometer, ja, det finns t. o. m. kommuner i Finland, där det kan vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
