Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det andra nordiska biblioteksmötet i Stockholm 28 juni - 1 juli 1928 - Den kommunala biblioteksverksamheten på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att i landskommunerna ej alls ha fasta bibliotek, utan lita på närbelägna
städers bibliotek och dessas utlåningsstationer som i Danmark ibland kan vara
möjligt, kan ej komma ifråga hos oss. Då detta föredrag avser endast
landsbygdens fasta bibliotek, lämnar jag även problemet om denna organisationsmetod
obehandlat. Dock skulle jag tro, att här inverka samma lokalpatriotiska
skäl som hos oss göra fasta bybibliotek inom samma kommun i regeln mera
framgångsrika än utlåningsstationer sända och ledda från en längre bort belägen
inrättning.
En svårlöst fråga är ju tillfredsställandet av barnens bokbehov och problemet
lyder därvidlag i sin enklaste form: Skall man till skolornas elevbibliotek skaffa
böcker även för barnens fria läsning, så att de allmänna biblioteken eller
folkbiblioteken kunna lämna barnen å sido och låna böcker blott åt vuxna, eller skall
elevbibliotekens uppgift begränsas till skolundervisningens behov och de allmänna
biblioteken genom sina barnavdelningar sörja för barnens fria läsning? I
städerna försöker man ju allmänt få till stånd barnavdelningar i de allmänna
biblioteken, men på landet är även detta problem svårare att lösa, och det går i längden
ej att få ut medel för båda systemen jämsides, utan någondera måste väljas.
Vi ha ju hört, att Danmark resolut valt det sistnämnda alternativet och indragit
statsbidragen till folkskolornas elevbibliotek på orter, där folkbibliotek finnes. I
de andra nordiska länderna torde frågan vara olöst i princip och i praktiken lösas
olika på olika orter. I en artikel i »For Folkeoplysning» föreslogs för någon tid
sedan, att olika system kunde tillämpas i städerna och på landsbygden, då det på
landet vore bäst att ty sig till elevbiblioteken, men denna tudelning vore väl dock
ganska svår att genomföra. Nu har enligt uppgift över hälften av de norska
folkbiblioteken utlåning åt barn och ungdom, och av dem har 77 särskild
barnavdelning. I Sverige äro förhållandena olika på olika orter, oftast finnas
särskilda skolbibliotek; i folkbibliotek på landet sällan skilda barnavdelningar. I
Finland ha vi ej samlat sifferuppgifter om detta, men de flesta allmänna bibliotek
låna ut böcker åt barn och ungdom. Man kan nästan säga, att ju äldre och sämre
skött ett bibliotek har varit, desto större procent av dessa låntagare ha varit
barn, åt vilka nästan allt duger, medan barnens låntagarandel är mindre i samma
proportion som bibliotekets bokförråd och skötsel är bättre, på samma sätt som
låntagargruppen även annars utvidgats att omfatta tjänstemän, lantbrukare
o. s. v., ej som ofta förr blott barn och tjänstefolk. Elevbiblioteken få förresten
hos oss större statsbidrag än andra bibliotek, nämligen 2/3 av de inköpta böckernas
värde såsom för annan skolmateriel. Småningom inrättas i de flesta folkskolor
elevbibliotek — därom fanns ett stadgande redan i den första folkskoleförordningen
av 1866 —, men huru dessa bibliotek skola kunna fylla uppgiften att helt
sörja för barnens bokbehov och om de böra göra det, det är ännu outrett.
Bygdebibliotekens framgångsrika verksamhet kan i betydande grad understödjas
genom hjälp utifrån, såsom redan i början av föredraget påpekades.
Såsom ovan sagts lämnas härmed åsido den hjälp statsbibliotek, centralbibliotek
och andra större bibliotek kunna ge. Återstå sedan stat och biblioteksföreningar.
Statens biblioteksverksamhet måste i länder med stor landsbefolkning och
långa avstånd naturligtvis särskilt lägga an på att stödja just landsbygdens
bibliotek. I ett land som Holland kan det gå att utdela understöden huvudsakligen
till städerna utan att landsbygden blir lidande därpå. I de nordiska länderna
har man ju siktat på landsbygdens bibliotek till den grad, att städerna i själva
verket varit vanlottade, i synnerhet då de som följd av låga maximibelopp för
statsbidragen fått en förhållandevis mycket liten del av statsunderstöden. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
