Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det andra nordiska biblioteksmötet i Stockholm 28 juni - 1 juli 1928 - Den kommunala biblioteksverksamheten på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lånens antal i landsortens bibliotek är naturligtvis liksom bokförrådens
storlek mycket varierande. Till stor del är ju lånefrekvensen även beroende av
hurudana böcker som stå till buds. Från Danmark uppges att inalles c:a 2,162,000
boklån under ett år utgivits från landsbygdsbiblioteken, eller i medeltal ung. 3,415
per bibliotek och c:a 1.4 per invånare. I Norge är motsvarande antal 782,373
eller ung. 1,030 per bibliotek och 0.4 per invånare, i Sverige 1,114,046 eller 1,000
per bibliotek och 0.3 per invånare samt i Finland 593,931 eller c:a 1,095 per
kommunalt bibliotek och 0.3 per invånare.
En av de största svårigheterna hos oss med våra stora kommuner är den
lämpliga koncentrationen och organisationen inom en och samma kommun. Det är
ju lyckligt där det finns så små kommuner, att det ej är nödvändigt att tänka
på flera bibliotek eller något filialväsende, och så är det väl i allmänhet
åtminstone i Danmark, och dylika kommuner finnas det ju t. o. m. hos oss. Men då
avståndet mellan olika byar i samma kommun är tiotals kilometer kan man ej
mera nöja sig med tanken, att folk kan komma till kyrkbyn efter böcker. Nog
har det ju funnits tider, då läshungriga människor vandrat sina mil efter en bok,
men det kan man ej räkna på numera, ej ens fast kommunikationerna förbättrats.
Det ideala vore att ha ett bibliotek i varje folkskoledistrikt, och enligt vår
läropliktslag får längsta avståndet då vara 5 kilometer. Små bibliotek ha vi ju nog
för det mesta i våra byar, men alltför sällan äro de så levande, att ny litteratur
årligen skulle anskaffas, att de skulle få bidrag av stat eller kommun, att de skulle
effektivt samarbeta med huvudbiblioteket o. s. v. Det svåraste är ej heller att
upprätta bibliotek, utan att regelbundet underhålla dem och att organisera ett gott
samarbete mellan olika bibliotek inom en och samma kommun. Enligt teorin
är det ju nog så enkelt att göra kyrkbyns stam- eller huvudbibliotek till central
för det hela, så att styrelsen och bibliotekarien för det har övervakningen av
kommunens hela biblioteksväsende om hand, de olika bibliotekarierna samlas till
konferenser om bokval m. m., bokrekvisitionerna göras gemensamt o. s. v. Men
i praktiken vill detta ej alltid av en eller annan orsak lyckas så bra som man tror.
Man kunde ju tänka sig centraliseringen så ordnad, att de olika byarna ej
alis hade självständiga bibliotek, utan att där blott funnes utlåningsstationer och
allt arbete utom själva utlåningen gjordes på stambiblioteket. Så har man även
många gånger försökt ordna saken, och ibland lyckas det. Men i allmänhet ha
vi nog i Finland kommit till den övertygelsen, att det i längden är pålitligast
och bäst att inrätta fasta bibliotek även i byarna och ha skilda styrelser för dem,
o. s. v. Man kan då säkrare påräkna intresse för biblioteket på ort och ställe,
och det har ej så litet att säga. Naturligtvis vore det lyckligt, om dessa fasta
små biblioteks bokförråd kunde kompletteras med boksändningar från kommunens
stambibliotek på samma sätt som ett centralbibliotek stödjer biblioteken i
sitt distrikt, men så långt ha vi tyvärr ej kommit att detta annat än i enstaka fall
skulle tillämpas. Systemet med s. k. ambulerande bibliotek, som enligt vissa
planer skulle cirkulera från ställe till ställe har visat sig vara i högsta grad svårt
att ordentligt genomföra, och vanligen lämnar man det efter några år där man
börjat experimentera med detsamma. Säkrare är det ju då, att utsända
boksamlingarna från stambiblioteket och alltid återfordra dem dit, men även detta,
utlåningsstationssystemet, har stora svårigheter i bredd med de fasta
bybiblioteken. Ibland måste de ju rekommenderas då befolkningen är mycket spridd
t. ex. i skärgården. Om det i kommunen funnes en bibliotekarie med denna tjänst
som huvudsyssla, vore naturligtvis en väl koncentrerad biblioteksorganisation
lättare att genomföra än utan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
