Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det andra nordiska biblioteksmötet i Stockholm 28 juni - 1 juli 1928 - Stockholm i dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minnet: de tidigaste berättelsernas sjöstad, med lukt av mönja, stenkolsrök och
slagvatten, rasslande kättingar och tjutande ångvisslor på Strömmen och
pensionerade sjökaptener uppe i Söderbackarna, och affärsmännens kallhetsiga,
penningbesatta, cyniskt ohederliga och cyniskt njutningslystna stad från »Selambs» —
helt säkert den yppersta Stockholmsroman, som skrivits efter »Röda rummet».
Vi, som leva mitt uppe i det Stockholm, som Siwertz skildrat med sådan
utomordentlig mångsidighet, kunna endast uppskatta hans ständigt vakna blick och
sällsynta artistiska säkerhet; sitt fulla värde kan hans rundmålning av vår stad
först få i en framtid, då ännu en synpunkt tillkommer: den kulturhistoriska.
Inte ens Siwertz har dock givit någon riktigt uttömmande teckning av
efterkrigsårens stad, av det amerikaniserade Stockholm, där bilhjulen rulla fram
över alla traditioner och maskinlarmet helt överröstar måsarnas skrik över
Strömmen och suset i träden på kyrkogårdarna. Och kanske dröjer det, innan
en sådan skildring blir skriven, och i så fall skriven av en främling från
landsorten: typiskt nog, skymtar en dylik stadsbild tydligast hos den allra yngsta
generationen av mer eller mindre bolsjevikiska modernistskalder — Arthur Lundqvist
t. ex. — vilka praktiskt taget alla kommit till Stockholm först som vuxna och
under alla omständigheter stå fullkomligt främmande för borgerlig tradition.
Det opersonliga, kalla, moderna storstadsvidundret kunna vi infödda, i den
borgerliga kulturen förankrade stockholmare aldrig se. För oss är och förblir
Stockholm inte bära den stad, där vi sprungit som smågrabbar och som därför
alltid måste tyckas oss hemvan och förtrolig, utan också diktens Stockholm, med
ett skimmer av »bellmanska somrar och strindbergska vårar». Och så länge
diktens stad lever sitt liv bortom tid och rum, kan ingen mekanisering för oss
döda Stockholms själ.
Därpå vidtog omedelbart mötets officiella avslutning. Dr Grape framförde
mötesbestyrelsens varma tack till föredragshållare och funktionärer.
De utländska deltagarnas tack framfördes i tur och ordning av Overlaerer
Høirup, overbibliotekar Munthe och bibliotekarien J. A. Kemiläinen,
Helsingfors, den sistnämnde, som framförde de finska deltagarnas tack, talande efter
mötets medgivande först på finska och därefter på svenska.
Mötets slutackord skulle emellertid förtona först senare. På lördag kväll
hade nämligen Stockholms stad — sin kända lysande gästfrihet likmätigt —
inbjudit samtliga deltagare till en bankett i Stadshusets praktfulla Gyllene sal.
Stadsfullmäktiges ordförande herr Knut Tengdahl, som presiderade vid
supébordet, hälsade i älskvärda och hjärtliga ordalag Nordens biblioteksfolk
välkomna som den svenska huvudstadens gäster. De närvarandes tack framfördes
av overlaerer Høirup, som bland annat tacksamt anammande den färska svenska
teorien om Kristian Tyranns oskuldsfulla natur, gjorde en vällyckad historisk
utflykt till Stockholms blodbad och andra nordiska kusinmöten. Därefter
uppläste talaren en skriftlig välgångsönskan till Stockholms nya stadsbibliotek från
nestorn i Nordens folkliga biblioteksväsen prof. A. S. Steenberg. Bland övriga
talare märktes stadsbibliotekar J. Aarsbo, Köpenhamn, och statsrådet Almkvist,
som även denna dag hedrade mötet med sin närvaro.
Efter banketten vidtog åter den otvungna samvaron med promenader à deux
i den ståtliga statvåningen, som också jämte övriga lokaler demonstrerades av
herr Tengdahl, tills musiken oemotståndligt lockade de numera väl in- och
samdansade kongressdeltagarna ut på Blå hallens väldiga golvyta. Det var endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
