Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En historisk roman från trettonhundratalets Tyrolen, byggd på ett långt ifrån ointressant
ämne. Boken har scener av ett utomordentligt liv, men den historiska barlasten är för stor,
upprepningarna för många och människoskildringen alltför schematisk. Romanens helhetsverkan
är därför betydligt svagars än Makts (Bibl.-bl. 1928 s. 12). H. K.
Fleuron, Svend. Greven på Ekerup. Till sv. [fr. da.] av Thor Högdahl.
A. B. 1928. 268 s. Kart. Hceda. 2:50.
Fleuron gläder med detta nya arbete sina många förutvarande tacksamma läsare. Egentligen
handlar boken om en örn, men som vanligt har förf. i skildringen infört ett myller av både
mänskor och djur och givit förnyade prov på sin goda förmåga av psykologisk blick vare sig det
gäller att bedöma hyggligt folk eller rackare, vilket senare i detta sammanhang äro liktydigt med
tjuvskyttar. Av förf:s stora kännedom om djurlivet i skog och mark har läsaren mycket att lära.
Hans nya bok kan med nöje läsas av både gamla och unga. J. F.
France, Anatole. Ametistringen. (L’anneau d’améthyste.) Övs. [fr. fra.]
av Karin Jensen, f. Lidforss. 3 uppl. Nst. 1928. 240 s. Hcej. Inb. 2:—.
Intresset för Anatole France har ju i Sverige varit synnerligen stort — Nobelpriset och en
mängd övers, till svenska av hans verk vittna bl. a. härom. Ametistringen är väl knappast en
roman: händelsetråden är svag. Den har som de flesta av förf:s böcker sin största charme i den
milda och eleganta skepticism, som France här uttalar, den fullkomliga fördomsfrihet som är
grundtonen i hans levnadsfilosofi, och som han här flerstädes ger prov på i skildringen av intrigerna
för att skaffa en viss prästman ametistringen, d. v. s. ett av biskopsinsignierna. Hj. L—n.
Gerard, Louise. Kunskapens träd. Till sv. [fr. eng.] av M. Isberg. H. G.
1928. 235 s. Hcee. 3:50.
Specialist på onaturliga situationer, skildrar förf. här i sin vanliga lediga följetongsstil hur
en rik ung dam i gosskläder närmar sig den fattige ädling hon utsett till make. I lugn och ro
hinner hon genomforska markisens lyckligtvis oskuldsfulla själ, innan den angenäma sanningen
uppgår för honom. E. R—n.
Hoel, Sigurd. Syndare i sommarsol. (Syndere i sommersol.) Roman.
Övs. fr. no. av Thorsten W. Törngren. H. G. 1928. 253 s. Hceda. 4:75.
Ett försök till överlägsen satir över nutida ungdom och det bruk — eller missbruk — den
gör av sin nästan obegränsade frihet. Har hälsats med hänförelse av Stockholmskritiken, mot
vilken landsorten i detta som så många andra fall bör hysa misstroende. Mig synes boken osann,
orättvis och framförallt tråkig, hopplöst tråkig. Rg.
Kennedy, Margaret. Kloka fruarna på Lyndon. (The ladies of Lyndon.)
Övs. fr. eng. av Ellen Rydelius. Sk. 1926. 354 s. Hcee. 6:—.
— — — . Stormvarning. Övs. fr. eng. av Elsa af Trolle. Sk. 1928. 358 s. Hcee. 6:50.
Denna författarinnas bok Cirkus Sånger tycks ha tillkommit under särskilt gynnsamma
auspicier; i varje fall håller sig icke den därefter översatta delen av hennes produktion uppe på
samma nivå. Kloka fruarna på Lyndon, det arbete med vilket hon debuterade, höjer sig icke
över den stora massan av romaner om engelsk överklass. Skulle man, animerad av
författarinnans senare framgång, söka efter något lovande i den, kunde man möjligen tänka på
skildringen av familjen Clewers enfant terrible, den efterblivne James, som dels visar sig ha
konstnärsanlag, dels gifter in sig i kraftig och ofördärvad underklass. — I Stormvarning, som skrevs efter
Cirkus Sånger, är det två vildfåglar, en bror och en syster, och deras tragiska konflikter vid
sammanstötningen med konventionell engelsk miljö, som utgör huvudtemat, ett motiv som till leda
utnyttjats i engelsk romanlitteratur och som författarinnan knappast förmår avvinna några nya
aspekter. Dessutom lämnar kompositionen mycket övrigt att önska, och karaktärsteckningen
går, trots enstaka fina iakttagelser, icke mycket på djupet. G—a L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
