Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid Undset 1928 års litterära Nobelpristagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
breda målningar av den erotiska passionens känslor och handlingar, och slutligen
hennes ända till kvalmighet omsorgsfulla upptecknande av en moders sinnliga
känslor för sitt barn. Den personlighet, som uttrycker sig i Sigrid Undsets
böcker, är en sinnlig och i synnerhet modersinnlig varelse. Hennes författarskap
får därav sin must. Det är också en brygd »av dunkel jord och himmelrik».
Sigrid Undsets kvinnoskildring har varit betydande som dikt och betydelsefull
som reaktion mot allehanda flackhet; liksom Hamsun en gång har hon vänt
sig mot norsk bohems, litterär eller icke, underklassiga begrepp om det
erotiska livet. Likväl är hennes kvinnokarakteristik icke i alla avseenden
typisk eller ens föredömlig för det kvinnliga släktet. Hennes kvinnor kunna
i sin stora fordran få bra mycket av den kvinnliga kärlekens påståelighet och
stridbarhet; man ser icke kärlekens leende och skämtan. Med all sin kärlek
äro hennes kvinnor självupptagna; de sakna lätthet och det lynne, som kan
befria. I hennes ungdoms böcker är det uteslutande mannen, som får pyssla
om och söka lätta deras samvetskval och deras lynnes tyngd; man kan ej
påminna sig, att rollen är den motsatta. Hennes kvinnor sakna den kvinnliga
kärlekens självglömska; om Jenny haft mer därav, skulle hon, vill man tycka,
kunnat resa sig och leva för den präktige — och inspirerat skildrade — man,
som stod vid hennes sida hennes levnads sista dagar.
Denna tyngd hos hennes hjältinnor sammanhänger med den mänskliga
begränsningen i Sigrid Undsets egen författarpersonlighet. Hon har föga av
humorns gåva; hon ser icke i samma syn människornas älskvärdhet och deras
brist; hon är icke anlagd att upptäcka den naivitet, som utmärker både de goda
och de mera medelmåttiga. Denna humor, mindre sällsynt i livet än i litteraturen
och som förmodligen bildar en reservfond för det kvinnliga släktets
bedömande av männen — liksom omvänt —, spelar en icke alldeles oviktig roll
för den mänskliga sammanlevnaden. Sigrid Undsets författargåva är rik nog.
Hon kan framställa det i människoliv och naturen sköna i dess rena glans eller
dess mäktighet liksom hon icke mindre kan skildra det fula med en intensitet,
som väcker vår själ; hon har röst för den stora lyriken och för den lidelsefulla
förkastelsen. Men hon saknar det fina fria leendet. Hon kan skriva starka
satirer såsom den om de fina fruarna i Omkring sædelighedskallet (Fattige
skjæbner). Hon har icke därvid föraktets ro; hon har överhuvud icke det sinnelag
som med likgiltighet kan släppa det vulgära och medelmåttiga. Hennes satir
är ett grundligt angrepp, som tränger rakt fram till den triviala eller brutala
detaljen och därmed uppvisar föremålets osmakliga sida. Hennes löje är den
vredgade sarkasmens.
II.
Sigrid Undsets första bok, Fru Martha Oulie (1907), kunde icke ge anledning
att spå dess författarinna en stor framtid; först efteråt får det intresse att
konstatera att kvinnlig erotisk skuldkänsla redan här är huvudmotivet. Ett stort
framsteg var hennes nästa bok, Den lykkelige Alder. Författarinnans
realistiska framställningskonst är redan här mogen. Man förvånar sig över både
den yttre och den psykologiska skildringens magistrala säkerhet. Den inledande
lilla berättelsen Et halvt dusin lommettorklæder, den första av fru Lindsets
barnskildringar, är fulländad i sin art; hur intensivt återgiven är ej den lilla
flickans bittra besvikelse över den egoistiska men tacksamhetskrävande faderns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
