Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF HELLSTRÖM.
Av Oscar Wieselgren.
Gustaf Hellström gjorde år 1904 vid tjugutvå års ålder sitt inträde i den
svenska litteraturen med novellsamlingen Ungkarlar. Den innehöll nio stycken
korta berättelser, vilka samtliga handlade om unga män, som gjort av med för
mycket pengar på fruntimmersförbindelser, om självmord på grund av dåliga
affärer och självmordsförsök på grund av hopplös kärlek, om lättsinniga
Köpenhamnsäventyr, om förförda unga flickor, om obehagliga präster och andra
dylika materier. Hans noveller voro med ett ord ungefär sådana som man på
den tiden ansåg sig böra skriva i Sverige, om man ville göra en framgångsrik
debut i litteraturen. Mönstret var den samtida eller något äldre franska
novellistiken; men utan att göra Gustaf Hellström någon överdriven orättvisa torde
man kunna konstatera, att det mindre var de franska författarna i original än
deras svenska efterbildare Hjalmar Söderberg, som med sin av samtiden högt
beundrade pessimistiska kvietism spelat rollen av modell för den unge
debutanten. Det fanns för övrigt då för tiden en hel grupp av mer eller mindre
talangfulla nybörjare på den litterära vädjobanan, som skrevo precis på samma sätt
och i motiviskt hänseende valde samma genre. I regel lyckades det icke för
dessa unga litterära fribrytare att komma in i de dagliga tidningarna, vilka då
för tiden ej hade tillnärmelsevis samma behov av novellistisk spaltfyllnad som
i våra dagar. Ej heller fanns det då — med ett par enstaka undantag — någon
nämnvärd litteratur av veckotidskrifter, där man kunde placera smärre noveller
och berättelser. Det så gott som enda organ, som för tjugufem år sedan stod unga
och obekanta littteratörer till buds, var veckotidningen Figaro, redigerad av det
bekanta originalet Jörgen, alias f. d. tullnären Georg Lundström. I detta organ
favoriserade man den franska novellistiken med erotisk prägel och utfyllde
gärna numren med efter tidens oskyldiga sätt att se tämligen pikanta
småberättelser av Catulle Mendès, Maupassant och Camille Mauclair, för att nu icke tala
om andra betydligt mera efemära namn. Av svenska yngre författare, som ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
