Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF HELLSTRÖM.
vecklade sina talanger under beskydd av Jörgens auktoritet och fingo tillfällig
eller eventuellt mera stadigvarande hemortsrätt i hans organ, kunna nämnas
Sigfrid Siwertz, Erik Lindorm, Hasse Z., Arthur Möller (pseudonymen Einar
Ekstam) och Fredrik Nycander. Det förefaller som om Gustaf Hellström i sina
första litterära försök ganska noga anpassat sig efter den i Figaio godtagna
novellistikens mönster. Kanske är det att beteckna som mer än en tillfällighet,
att han där blev recenserad med mycken erkänsla, om också visserligen icke av
Jörgen själv så dock av hans famulus och biträde, den under pseudonymen Satyr
skrivande journalisten Johan Levart. Med användande av den raljanta jargon,
som då för tiden på sina håll ansågs beteckna höjden av kvickhet och
överlägsenhet, skriver han (20 maj 1905): »Kors att jag alldeles glömt att läsa denna
bok förrän nu! Fortsätter den unge Hellström som han börjat blir han bra.
Boken passar alldeles utmärkt i en hängmatta och är dessutom synnerligen
lämplig som konfirmationsgåva.»
I övrigt mottogs emellertid Ungkarlar utan någon entusiasm. Man
uppskattade den för en debutant ganska aktningsvärda formella säkerheten och
hade erkännande ord om skildringens fasta struktur, men någon egentlig
sympati förmådde författaren tydligen ej väcka. Den tongivande kritikern, Oscar
Levertin i Svenska Dagbladet, erkände att författaren ägde en fast och skicklig
hand och att han med en oneklig avrundning förmådde forma sina livsbilder,
men samtidigt reserverade han sig mot den allmänna ton och stämning, som
härskade i boken. Författaren föreföll honom »ovanligt litet sympatisk».
»Mångenstädes i hans berättelser framträder en plågsam simpelhet i uppfattningen
av världen och tingen.» Levertin betecknar Hellström som blott och bart en
•begåvad fotograf men tillägger, att numera de begåvade fotografernas tid borde
vara förbi i litteraturen.
Med än större skärpa behandlades Ungkarlar i Ord och Bild av Fredrik
Böök. Av honom jämfördes Gustaf Hellström med författaren Hugo Öberg,
vilkens samtidigt utgivna roman Sonen vann Bööks livliga gillande.
»Ingenting», säger Böök, »kan så livligt som Hellströms noveller bringa en att inse,
hur ny och vederkvickande Hugo Öberg är som andlig fysionomi. Hur
märglösa och paralyserade, hur likgiltiga och dumt blaserade te sig inte hans
’Ungkarlar’ vid sidan av en figur som Henrik Almers (huvudfiguren i ’Sonen’).. .
Hellströms unga män ha en vräkighet i maneren och en av inga blaserade miner
dold grovhet, som gör dem synnerligen osympatiska.» I gengäld gav däremot
Bengt Lidforss boken sitt varma erkännande i Arbetet. Men icke heller han
kunde beteckna författaren annat än som en »dissekerande vetenskapsman».
Några riktlinjer för Gustaf Hellströms framtida utveckling har icke ens denne .
hans beundrare vågat sig på att uppdraga.
Den andra bok Gustaf Hellström publicerade bar titeln När mannen
vaknar (1905). Det är en studie i erotisk ungdomspsykologi, lokaliserad till ett
skånskt gods, där den unge hjälten, en filosofie studerande från Uppsala vid
namn Reinhold Hirn, är anställd som en slags amanuens med huvudsaklig
uppgift att biträda ägaren vid förtecknandet av hans värdefulla samlingar av
böcker och konstverk. I stället för att lojalt uppfylla dessa sina behagliga
skyldigheter företar sig den unge mannen emellertid att inleda en romantisk pageflirt
med godsets härskarinna, vilket dock trots en och annan litet ömtålig situation
ej resulterar i någon tragisk konflikt utan endast har till följd att han
nedlägger sin för resten föga entusiastiskt utövade amanuenstjänst och återvänder
till sina avbrutna universitetsstudier. På godset är det ingen som fäster något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
