Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. SKÖNLITTERATUR. 2J
Hcb. Skönlitteratur: ny svensk.
Björklund, Ingeborg. Varen. Roman. A. B. 1930. 221 s. 4:25.
Detta är första delen i en romanserie, som skall inrymma en kvinnas utvecklingshistoria.
Hjältinnan är här en sextonårig skolflicka, sund, spänstig och sympatisk. Hon är levande, men de
■erfarenheter, som skola föra henne till en självständig livssyn och väcka hennes intresse för bl. a.
de sociala problemen förefalla rätt mycket arrangerade. Bäst äro de friska bilderna från hjältinnans
■och kamraternas scoutliv, vilket kanske mer än förf. nu vill medge skänkt den unga flickan åtskilligt
•av hennes sinnes hälsa och frimodighet. Romanen kan bäst betecknas som en tilltalande
ungdomsbok. En sådan skadas ju inte av lite ungdomlig naivitet i figurskildringen. E. L—m.
Branting, Änna. Jungfrun går jägarspår. Roman. A. B. 1930. 279 s.
6: 50.
Början är av en betagande friskhet, då förf. framför sitt »unga gudapar», sina, man kan gärna
säga idealtyper av modern ungdom med alla tillhörande egenskaper, från stolt naturlig själsadel
och vidsynt fördomsfrihet till skönhet och kroppskultur. Starkast framträder den djärvt
självständiga och begåvade adelsflickan, som — utan att det verkar litterär klisché — föraktar och
bryter igenom all falsk konvention och slutligen förälskar sig i en tredje av förf:ns idealtyper, den
starkt skönmålade arbetarynglingen, som genom karaktär och begåvning stiger uppåt . . . Förf.
älskar, och detta vare i det hela sagt till hennes beröm, idealfigurer lika mycket som de gamla
hederliga romanförfattarinnorna från 1800-talets mitt, fastän idealen och skildringen icke äro
•desamma. Alla bokens människor äro nu ej idealfigurer, men där finnes mycket hyggligt folk
•och egentligen bära ett svart får, den inskränkte greve, som länge men lyckligtvis med orätt tros
vara hjältinnans pappa. Ett vimmel av personer och händelser håller intresset vid liv, om än
fortsättningen icke går upp mot början utan blir mera »romanaktig». F. V.
Bäckström, Erhard. Clary gifter sig. Stockholmsskildring. A. B. 1930.
253 s. (Moderna unga människor.) 4: 75.
Någon ny och övertygande bild av modern ungdom ger inte den lilla romanen. På sitt vanliga
stillsamma sätt berättar förf. om sina vanliga enkla vardagsmänniskor. Det moderna skall väl
ligga i att unga Clary har en fästman, en uppvaktande kavaljer och en älskare samt lugnt och sansat
gifter sig med den mellersta, den mest prosaiske av de tre och följaktligen enligt denne författares
vana den mest trovärdigt skildrade av dem. Den lilla problemdiskussion, som finns, verkar
påhängd och personer och upplevelser passa inte alltid så väl tillsammans, men den sympatiska
berättartonen avväpnar till en del kritiken. E. L—m.
Gelin, Arnold, [pseud.]. Extraläraren Ekstrands tankerim. Till trycket
befordrade. A. B. 1930. 39 s. 1: 75.
Detta lilla häfte innehåller etthundra tvåradingar, som ge uttryck åt mycket skiftande tankar.
En del av »tankerimmen» äro väl formulerade och väl funna; vid sidan av dessa te sig många
överraskande enkla och intetsägande. Ett kunskapens dvärgträd på gott och ont! H. W—r. l
Hydén, Nils. Barbarerna från Birka Lb. 1930. 214 s. 3: 50, inb. 4: 50.
Nitton berättelser, flertalet ur Sveriges forntid alltifrån Birkas blomstring till fångenskapen
i Sibirien, övriga från Skottlands reformationstid. De första äro bäst, och författaren är nog modig
att låta historier sluta olyckligt, t. o. m. att skilja älskande åt. Tyvärr sjunker värdet snart. Man
får intrycket, att författaren oftast tagit sin uppgift för lätt. Rg.
Högström-Löf berg, Elisabeth. Den hårda rutan. Nst. 1930. 230 s.
4: 75, inb. 6: 25.
Författarinnan ger oss med stor skildrarförmåga ett kvinnoöde, en livligare, mera storskuren
människa, som bryts av för små förhållanden och människorna kring henne. Tyvärr hänger denna
hjältinna ej ihop; den starka, självständiga flickan, som kamraterna hålla för född lärarinna, vandias
med ens om till en ung varelse, som låter sig flyta med strömmen. Så slarva många kvinnnliga
författare med huvudsaken och ge all sin förmåga åt det övriga — alldeles som flertalet kvinnliga
studerande vid förberedelserna till ett förhör. Rg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
