- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Sextonde årgången. 1931 /
186

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186 BERT MÖLLER.

Detektivens arbete består i att observera och att draga slutsatser.
Observationerna kan ej läsaren själv göra. Därför får det anses som ett fel hos en
författare att först mot berättelsens slut framlägga det eller de fakta, som äro
avgörande för utredningen. Alla fakta böra framläggas från början, men så
att läsarens skarpsinne sättes på prov vid avgörandet av vilka som äro
betydelsefulla. Just härvidlag har Conan Doyle flera gånger visat sin styrka. I
Den försvunna kapplöpningshästen t. ex. ha väl de flesta förbisett betydelsen
av opiepulvret som givits stallpojken och vakthundens tystnad. Chesterton har
formulerat saken så att en vanlig författare söker rikta läsarens
uppmärksamhet på huvudsaken, detektivförfattaren ifrån den.

Härmed sammanhänger ett annat förhållande. I det levande livet
föreligger alltid ett myller av fakta. Författaren måste göra ett urval, om hans
berättelse inte skall bli alltför lång och tröttande. Hans skicklighet visar sig
just i att han får med de betydelsefulla data och samtidigt döljer undan,
vilken betydelse de ha. Resultatet blir dock alltför ofta, att nyckeln till gåtans
lösning lägges fram så tydligt, att varje mera van och något så när intelligent
läsare snart får syn på den. Alltför ofta händer det också, att
detektivförfattare av lägre rang bära skaka om de gamla ingredienserna i kaleidoskopet och
när de skola gå utanför den vanliga ramen, bjuda de på underbara
omständigheter i stället för märkliga deduktioner. De betänka inte, vad Sherlock
Holmes i Hemligheten i Boscombe Valley formulerar så, att »det sällsamma
i en sak erbjuder nästan alltid en ledtråd. Ju alldagligare och banalare ett
brott är, desto svårare är det att uppdaga gärningsmannen.»

Påfallande regelbundet nämnes i annonserna som särskilt
rekommenderande för en detektivroman att den är spännande. Det borde ju därvidlag vara
tal om intellektuell spänning, om en gåta som griper med fascinerande makt,
men, ack, huru ofta är det inte i stället bära »fartens tjusning» man finner,
det ena hisnande och halsbrytande äventyret jagande det andra.
Inflytandet är tydligt från samma ända som inspirerat Sappers romaner,
Bulldoggen (Beckm. 1930, 3:—), Den svarta ligan (Beckm. 1926, 3:—) o. s. v.,
en starkt aktiv men på samma gång rå och brutal ända, som här draperar sig
i en endast alltför genomskinlig moralisk mantel.

Det blir därför i det följande inte möjligt att dröja bära vid den så att
säga »rena» detektivhistorien. Gränserna mot äventyrsberättelsen och
kriminalromanen låta sig inte lämpligen dragas upp skarpt och klart.

Utrymmet tillåter i varje fall inte ett fortsättande av mera utredande
resonemang. Det är tid att gå över till en granskning av åtminstone ett urval av de
senaste årens skörd. En viss garanti för att kvaliteten inte är alldeles
undermålig har man ju därvid, om ett arbete utkommit på något av de mera
framstående förlagen. Även om ett arbete har betydande litterära kvalifikationer
såsom Robert W. Service’s Mikrobens herre (Tiden 1928, 5:—) kan med
tanke på svagare själar en varning vara på sin plats på grund av att ämnet
är mer eller mindre makabert.

Med några av de författare, vilkas arbeten utkommit på senaste tiden har
den svenska publiken redan tidigare stiftat bekantskap. I G. G.-serien av Ivans
har utkommit en nionde del, Isdrottningen (H. G. 1929, 4: —). Den gör
rättvisa åt det program, som ligger i G. G:s uttalande att »i det här ögonblicket
får jag sätta min lit till min tankeförmåga, det vill säga till den högsta
detektivteknik». Vid läsningen av F. Wills Crofts gäller det ju också att hålla
tankarna samlade. Två arbeten av honom kommo i fjor, Biomysteriet (Sk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:14:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1931/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free