Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUDOLF VÄRNLUND.
Av Hans Küntzel.
Det allra senaste årtiondet har tillfört vår litteratur en osedvanligt stor
mängd nya författare, såväl prosaister som lyriker. Ingen av dem har hittills
lyckats komma fram till de platser i solen, som än så länge tyckas vara
förbehållna 40- och 50-åringarnas generation, men åtskilliga av de unga ha utvecklat
en stor flit och flera ha redan fullbordat verk, som ligga betydligt över »de goda
löftenas» ibland ganska lättuppnådda plan. En del av dessa nya författare ha
uppträtt mera i flock än vad som på senare tid varit brukligt i vår litteratur, och
de ha ofta rätt högljutt trumpetat ut sin samhörighet och sitt gemensamma
intresse för tidens frågor och litteraturens förnyelse. Så gott som dagligen under
senare år har någon stridsman framträtt och försvarat »de unga» mot verkliga
eller inbillade fiender, det har varit en andarnas rörlighet, som redan i och för
sig är ett glädjande tecken i en levande litteratur, om också vår tids
sensations-makeri överreklamerat denna som alla andra rörelser. Till en väsentlig grad är
denna nya rörlighet, diskussionslusten och programskrivandet påverkad av
krigsländernas unga, rebelliska generation, men kanske i ännu högre grad av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
