Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF HELLSTRÖM.
närmare avseende vid hela historien. Man övergår i stället helt lugnt till
dagordningen och låtsar som om ingenting passerat. Uppslaget hade kanske kunnat
utnyttjas novellistiskt, men i sitt försök att utforma det till en hel roman har
författaren ohjälpligt misslyckats. Skildringen är mer än lovligt klen, och det
sentimentala tonfall, som han här och där försöker anslå, verkar betänkligt oäkta.
Det bästa i boken är den lilla slutreflexion som författaren låter Reinhold göra,
när han står i begrepp att lämna godset och tänker på framtiden, då allt vad
han genomgått blott skall vara ett halvt smärtsamt, halvt älskat minne. »Han
fylldes ej av någon bitterhet nu, i medvetandet om hur litet han betytt för
henne och att hon aldrig skulle tänka på honom. Ty det blev mera Heineskt
så.» Den sista raden antyder att dock hos författaren förelegat en viss förmåga
av självironi, som, om den mera kommit till uttryck, måhända skulle ha kunnat
rädda skildringen från att verka så jolmig och smaklös som den nu gör.
När mannen vaknar fick av den samtida kritiken icke heller något
överdrivet gynnsamt mottagande. Ett undantag var Hjalmar Söderberg, som
verkligen gav boken ett visst erkännande men formade det så ironiskt att det
näppeligen kan ha väckt någon överdriven tillfredsställelse hos författaren. Gustaf
Hellström insåg tydligtvis också, att hans krafter tills vidare icke räckte till
för den krävande romanformen. Som en naturlig konsekvens härav
återgick han också omedelbart till den både av förläggarna och publiken
mera gouterade novellen. Hans nästa arbete, novellsamlingen Kaos (1907),
bär visserligen undertiteln »en trilogi», varmed författaren tycks ha
velat antyda tillvaron av något djupare inre samband mellan de tre
berättelser samlingen innehåller. Men detta samband är av så ytterligt
löslig art, att antagligen blott ett ringa fåtal av bokens läsare lagt märke till det.
i realiteten stå de tre novellerna, vilka äro betitlade Träbenet, Tomrummet och
Professorn eller Mänskovärdet, helt fristående gent emot varandra. Litterärt
sett beteckna de så till vida ett visst framsteg som författarens handlag blivit
otvivelaktigt ledigare och det tekniska utförandet mera säkert. Men ämneskrets
och uppfattning visa knappast någon nämnvärd utveckling utöver debutarbetet.
Det är samma av det litterära modet föreskrivna ton av besk pessimism, blott
snarast än mera prononcerad, samma illusionslösa livsuppfattnig och samma
överlägset cyniska blick på känslolivet och dess värden. I detaljerna märker
man, hur intensivt författaren sitter fast i de litterära traditionerna från
åttiotalet. Det för övrigt synnerligen naivt uppfattade ärftlighetsproblemet i
Tomrummet och den med en mängd kärleksfullt annoterade konkreta enskildheter
tecknade bordellinteriören i Professorn eller Mänskovärdet bära härvidlag ett mer
än tydligt vittnesbörd. Sentimentaliteten från När mannen vaknar är helt och
hållet försvunnen. Författaren står som fullständigt oberörd iakttagare gent
emot sina figurer och skildrar deras öden med refererande likgiltighet, alldeles
som den konsekventa naturalismens teknik krävde.
Det blev också från en bland den naturalistiska novellistikens mästare i vårt
land, Bo Bergman, som Gustaf Hellström denna gång fick emottaga det
varmaste erkännandet. »Kaos», skrev han i en synnerligen välvilligt hållen
anmälan i Dagens Nyheter, »hör minst av allt till de böcker, som lämna .oss
likgiltiga. Den ger åtskilligt att tänka på, den är icke ytlig, och den betecknar ett
avsevärt steg framåt i författarens produktion. Gustaf Hellström har med
denna novellsamling visat, att han icke saknar idéer och allvar och att hans
begåvning icke var utmätt av hans båda föregående böcker. Det är det bästa i
Kaos att den pekar vidare, mot större syn och kraftigare grepp ner i livet.» I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
