Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 OSCAR WIESELGREN.
tecknat sina berättelser som »friska frukter från livets träd». Det finns ingen
anledning att jäva karakteristiken.
Utom skärgården finns det ännu en domän, som Albert Engström med
suverän makt behärskar, nämligen sin hemtrakt i Småland. Därifrån har han på
grundval av egna minnen tecknat en rad bilder, som säkerligen beteckna
höjdpunkten av hans författarskap. Han tränger här djupare ned i det mänskliga
livet än vad han gör till och med i sina yppersta skärgårdsberättelser. Till stor
del beror detta säkerligen på den mystiska magi, som lever i själva miljön.
Det Småland han skildrar är ett land av uråldrig primitivitet, ödsligt, vilt,
hemskt, ofta rent stenaldersmässigt men också med hela den primitiva
ursprunglighetens oemotståndliga tjuskraft. När Bismarck år 1857 på en jakttur i
Sverige besökte Småland hänfördes han av landets oberördhet, och i ett brev till
sin hustru prisar han sig lycklig över att ha fått se en trakt, lika vildvuxen och
frisk som om den kommit direkt ur skaparens händer. Albert Engström har
i sina berättelser fasthållit just detta drag i det småländska folklivet. Själv
säger han, att första uppslaget att skildra allt detta kommit till honom genom
Runeberg. Det som utlöste diktarimpulsen hos honom var en av Runebergs
prosaskisser, Fästningsfångarna, som han läste vid tolv års ålder, närmast i
anledning av underrättelsen om Runebergs död. Den lyriskt hänförda
skildringen av den vilde gossen och hans fader på Pungaharju ås grep Albert
Engström med betvingande makt. »När jag läst och njutit andlöst», berättar han
(Smålandsmystik), »vaknade jag ur det romantiska ruset och fann: Detta är
Småland. Detta är mitt hemland, tolvåringens hembygd, och jag drömmer mig
stå på toppen av Skuruhatt med Skurugata under och med utsikt över min
hembygds skogar och sjöar. Sådant är ett sinne som älskar. Och jag började
brinna av kärlek till mitt Småland.»
De berättelser Albert Engström skrivit på grundval av sina
barndomsminnen från smålandsbygden spänna över ett känsloläge, vars poler betecknas av
det tragiskt storslagna och det burleska. Vildmarkens ödsliga och förtvivlade
tragik har han skildrat i den hemska Monken och Kongen, fattigdomens och
eländets groteska ohygglighet i Fruntimmer, det sega arbetets ära i Johannes,
de små avsides belägna herrgårdarnas sällskapstraditioner i Kåseri, den
komiska idyllen i Jus patronatus och högtidens poesi i den sköna hexameterdikten
Julotta. En plats för sig, över alla hans andra berättelser, intar mästerverket
Fattigstugan, en fantastiskt hemsk men i varje detalj sann och äkta interiör
från en upptagningsplats för söndertrasade människorester, vilka leva ett
flämtande liv ytterst på randen av tillvaron. Allting är fast och levande skildrat;
författaren gör intet försök att försköna miljön, men ända står den för oss i
ett slags Rembrandtskt ljusdunkel, som förlänar det hela en underlig och rik
stämning. Högre än här har svensk folklivsskildring aldrig nått.
Den förkärlek för det ursprungliga, som genomgår hela Albert Engströms
personlighet, har också drivit honom att som resenär uppsöka platser, dit den
nivellerande moderna kulturen ännu ej hunnit. Framför allt älskar han de
arktiska trakterna, och från Lappland, Lofoten och Island har han tecknat
utomordentliga ögonblicksbilder, burna av den lyckofyllda upplevelsens hela
intensitet. Han känner sig icke ett ögonblick främmande inför den primitiva
lappkulturen, tvärtom inger den honom ett dunkelt medvetande om en hemlig inre
frändskap. »Jag kommer ihåg», säger han (Åter hos lappar), »hur jag genast
kände en stark hemkänsla i tältet. Det föreföll mig som om jag varit borta i
främmande land och först nu kommit hem. Jag njöt så som jag aldrig förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
