Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT ENGSTRÖM. 53
skärgårdslivets klassiske skildrare, den jämte Strindberg — icke efter men vid
sidan av honom — ypperste av alla som behandlat denna ämneskrets.
De typer han tecknar äro varierande till sitt väsen och skapade med samma
flödande rikedom som naturen själv. Han kan med sympati och förståelse
skildra både den snåle skärgårdsbonden (Israels jular), dagdrivaroriginalet
(Bylund), mystikern (kapten Elg), den äventyrslystne lyckoriddaren till sjöss
(August Karlssons återkomst) och den melankoliske f. d. djupvattensskepparen
(kapten Vesterbom). Sjömanslivets heroism hyllar han med en underton av
manligt återhållen beundran, ibland under anknytning till de i Grisslehamn
kvarlevande traditionerna från den tid, då orten var postplats och överfartsort till
Finland (Isbåten Pilens sista färd). Men också för det groteska elementet har han
ett skarpt öga, och ingen kan få ut det burleskt-fantastiska i ett bondgille, en
marknad eller ett slagsmål som han (Haröliv, Isakssons begravning). Här kan
man iakttaga ett oförtydbart inre samband med äldre svenska skildrare, både
den obekante författaren till Bröllopsbesvärs ihugkommelse och Bellman. För
det religiösa inslaget i folklivet har han mindre sinne. Präster tycker han icke
mycket om, och lekmannapredikanter — »förkunnare» och »kallpitörer» —
förföljer han med en intensitet, som av ingenting låter sig förtröttas. Att avslöja
de högst världsliga avsikter, som enligt hans mening dölja sig bakom deras
fromma låter, deras bibelcitat och deras andliga förmaningar, gör honom ett djupt
och innerligt nöje, och när han kommer i farten är han icke så noga med att
väga sina ord eller bevara domarens rättvisa och oväld (Kaffeved,
Kolportö-rerna). För den nedärvda lutherdomen med dess lärda och humanistiska
prästtradition har han en viss estetiskt-historiskt färgad sympati, men den
frireligiösa rörelsen är honom formligen förhatlig. Med speciell förkärlek visar han
hur den naturliga instinkten bringas att reagera mot sammanblandningen av
andligt och praktiskt (Haröns omvändelse: »Men tur var det för Harön att
kallpitörerna kom bort. För nu fiskas det, och jag vill se sana åkrar på en
annan ö!»). I mera burlesk form återvänder samma tankegång i Religion;
hela omvändelseverket på Ramundsö faller samman som ett korthus; då stormen
drivit tre fat konjak från ett strandat fartyg till öns kuster. Albert Engströms
hållning är i detta fall som för övrigt många gånger tämligen outrerad, och
det är ej så alldeles lätt att säga, om hans utgångspunkt är radikal eller
konservativ. Att det dock trots allt förefaller som om hans åskådning utgör en
på sitt sätt organisk enhet är en hemlighet, till vilken endast Albert Engström
själv kan giva klaven.
Märkvärdigt är att en stor del av Albert Engströms yppersta
skärgårdsberättelser egentligen handla om så gott som alis ingenting. Ibland växa de
visserligen ut till hela noveller (så t. ex. den ypperligt komponerade Båtsman
Däfverts Stockholmsresa), men ofta innehålla de sakligt sett blott
oförblommerade redogörelser för enkla fakta, ingående i befolkningens vardagsliv,
familjetilldragelser, gral om ditt och datt, ögonblicksbilder från dagens arbete
och dylikt. Men detta förminskar på intet sätt deras fascinerande kraft.
Albert Engström känner i grund perspektivets hemlighet. Episoden växer ut
till livsbild, detalj iakttagelsen till allmän karakteristik. Han skulle aldrig
kunna ge oss en sammanhängande skärgårdsroman, lika litet som Bellman på sin
tid kunnat giva oss en genomförd stockholmsskildring från 1760—70-talet, men
hans skisser och utkast ha liksom Fredmansdikterna vida högre konstnärligt
och dokumentariskt värde än det mesta av samtidens realistiska novellistik.
Själv har han en gång (i företalet till Genom mina guldbågade glasögon) be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
