- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Sjuttonde årgången. 1932 /
314

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314 OSCAR WIESELGREN.

och finansmagnaterna, vilka nu efterträtt den gamla tidens fältherrar och
statsmän som härskare Över människors och rikens öden. Konfrontationen
är fängslande och får en särskild touche därigenom att Sven Lidman också
låtit den gälla ett tidigare i vår litteratur ängsligt undviket problem, nämligen
judefrågan. Den släkt, i vilken Henrik Silfverstååhl gifter sig in, är av judisk
börd och har sina svenska traditioner knappast längre än från en generation
tillbaka. Konflikten utspelas mellan tvenne motsatta finansgrupper med
divergerande intressen, den ena judiskt-internationell, den andra rent svensk. Kampen
är hård men slutas till sist lyckligt genom inbördes överenskommelse om
framtida lojalt samarbete. Skildringen av de stora finanstransaktionerna är ganska
naiv och präglas av den outrotliga böjelse för att romantisera, som gärna sätter
sin prägel på skönlitterära framställningar ur affärslivet. Men flera typer
äro förträffligt givna, och särskilt den judiska miljön har tecknats med både
aktning och sympati, vilket dock ej utesluter ett element av vaken kritik.
Författaren har knappast ens gjort något försök att dölja, att han arbetat direkt
efter levande modell. Genom personliga förhållanden hade han vid denna tid
kommit i nära beröring med inflytelserika kretsar inom Stockholms judiska
finansvärld, och det har tydligen gjort honom ett stort nöje att i romanform
omdikta de intryck han där emottagit. Då Köpmän och krigare kom ut torde
det för den initierade ha erbjudit synnerligen ringa svårigheter att identifiera
såväl huvudfigurerna som de omhandlade ekonomiska transaktionerna, och det
är väl möjligt att detta i ej oväsentlig grad motiverade publikframgången. Men
när man nu läser om boken, kan man konstatera, att den håller sig även utan
det biintresse, som dess egenskap av nyckelroman vid dess utgivande
framkallade. Trots dess mångenstädes påfallande romaneska naivitet har den stort
värde som levande och påtaglig skildring av stockholmslivet under åren närmast
före världskrigets utbrott. Naturligtvis är den som allt vad Lidman skrivit
tämligen ojämn i kompositionen. Författaren har i allmänhet mycket svårt
att hålla jämn täkt i berättelsen, han spinner ut episoder och dialoger till
alltför stora dimensioner och glömmer gärna bort huvudhandlingen för
retrospektiva överblickar och anekdoter. Men trots dessa formella« svagheter äger
boken tillräckligt mycket av omedelbar berättarglädje och inre rytmik för
att hålla intresset ständigt vaket. Som tidsskildring kommer den säkerligen
också att av framtiden röna en betydande och långt ifrån oberättigad uppskattning.
Det kapital av anseende Sven Lidman förvärvat genom Köpmän och
krigare förslösade han hastigt och grundligt genom sin året därpå utgivna roman
Carl Silfverstååhls upplevelser. Denna bok är tvivelsutan hans allra sämsta.
Effekter och motiv i den enklaste kolportageromanens genre överflöda, och
gestaltskildringen är obeskrivligt ytlig. Det är omöjligt för läsaren, han må
vara aldrig så trogen militärvän, att dela författarens entusiasm för
sällskapsvanorna och konversationen på Livjägarregementets mäss. Den erotiska
konflikten vill vara gripande men höjer sig i själva verket ej över banalitetens
nivå. Slutet, där Carl Silfverstååhl efter att ha nödgats lämna sitt älskade
regemente konfronteras med den store affärsmannen direktör Severin och
därvid bringas att förstå den högre finansens tjusning, är icke heller lyckat.
Sittande i Severins väntrum hör f. d. underlöjtnant Silfverstååhl med häpen
vördnad den store mannen yttra till en interlokutör: »Tror ni att jag är så
angelägen om en halv million?» Man märker att Sven Lidman flitigare än vad
som varit honom nyttigt studerat Greven av Monte Christo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:15:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1932/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free