- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Sjuttonde årgången. 1932 /
315

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVEN LIDMAN. 315

Att denna bok var ett misslyckande måste säkerligen författaren själv ha
förstått. Han kastade därför om och övergick till att skildra ett skede i
släktens äldre historia, varur han tidigare ofta meddelat brottstycken men som han
ej sammanfattat till något helt. Tvedräktens barn (1913) spelar under tiden
•omkring år 1800 och har till huvudperson artillerikaptenen Henrik-Göran
Silf-verstååhl. Miljöskildringen vittnar om att författaren är ganska väl
hemmastadd i tidens litteratur av brev och memoarer men äger trots detta knappast
något självständigt värde. Däremot tillkommer ett nytt och betydelsefullt
inslag i och med skildringen av Henrik-Görans svärmeri för den extatiska
bondflickan Lisetta i Solvarvstorpet. Här har Sven Lidman för första gången visat
hur djupt han förstår att intränga i den religiösa känslans väsen. När bokens
övriga, onödigt talriEa detaljer bleknat, kvarstår detta som ett högt och
väsentligt värde. Symboliskt slutar också boken med att Henrik-Göran Silfverstååhl
lämnar den militära banan för att i stället ägna sig åt prästens och
själasörjarens kall — en utvecklingslinje, som förtjänar uppmärksammas, då den
före-tecknar författarens egen.

Året efter utgivandet av Tvedräktens barn brot världskriget ut. Sven
Lidman med sin lyriskt-fanatiska nationalism blev en av dem som kraftigast
påyrkade ett svenskt militärt ingripande på centralmakternas sida. I en dylik
aktiv politik ansåg han att Sverige skulle återfinna sig självt sådant det var under
sin storhetstid. »Sena tiders svenskar, ättlingar av nederlagen, barn av
förödmjukelsen, nationellt urarva redan från vaggan» — i dessa bittra ord tecknar
han sin generations profil, dock blott för at sedan i hoppfullare ton sia om
kommande bättre dagar: »De ärorika uppgifter, som vår historia lämnat oss i
arv, skola kanske än en gång bliva väldiga och ofrånkomliga realiteter för nu
levande svenske män.»

Svensk Lösen utkom med sitt första nummer den 7 jan- 1916 och slöt sin
tillvaro den 27 dec. 1918. Den var huvudsakligen polemisk, och dess polemik
var till största delen ytterligt skarp, ofta till och med frän och bitter. Hur
Sven Lidman för en bedömare från den motsatta sidan tedde sig under dessa år
kan man ungefär föreställa sig av Hjalmar Söderbergs skiss Generalkonsulns
F-båtsmiddag (i Den talangfulla draken, 1913), där han figurerar som
»skalden Sven Stridman» och i hetsiga ordalag, under det »hans stålblå ögon skjuta
vita blixtar» påyrkar riksdagens omedelbara avskaffande och inaugurerandet av
en energisk anti-demokratisk politik. Söderbergs lätt karikerade, men icke
ovänliga skildring ligger visserligen några år förut i tiden, men skillnaden var
väl icke så väsentlig. Lidmans politiska princip har alltid varit så långt
avlägsen som möjligt från Bismarcks . grundsats »Das einzig mögliche
Lebensele-ment eines Staates ist ein gesunder Egoismus und keine Romantik». Tvärt
om har det alltid varit de mest romantiska idealen han drömt om att
förverkliga eller, om detta icke kunde ske, att få offra sig för. Politiken i Svensk
Lösen bar också prägeln av denna grundsats i så hög grad att den aldrig kunde
få betydelse annat än som ideell manifestation.

I december 1918, då världen under andlös spänning väntade på vad den
stora katastrofen i Centraleuropa skulle få för konsekvenser, annonserades i
Svensk Lösen ett nytt arbete av Sven Lidman, romanen Huset med de gamla
fröknarna. Han har i detta verk lämnat sina Silfverstååhlar och tagit upp en
ny motivkrets. Skildringen, för övrigt föga händelserik, rör sig om några
gamla fattiga damer, som i skydd av ett testamente funnit en fristad i ett
ålderdomligt stockholmshus, där de under tusen dagliga försakelser fresta en bekym-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:15:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1932/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free