Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3l6 OSCAR WIESELGREN.
mersam tillvaro. Hela deras liv är helgat åt det förgångna, åt minnena av de
döda, åt ekot av slocknade traditioner. Livet i den omgivande världen har
ingenting att säga dem. De ha en gång för alla gjort upp med det som
sysselsätter tidens människor. Men sådant hamnar sig ofta. Den som icke vill falla
på knä för tidens gudar måste ofta, som profeten sagt, varda vars mans rov, och
de stackars ensamma damerna i »nian» få tömma förödmjukelsernas bittra kalk
ända till dräggen. Men Sven Lidman har med underbar konst vetat skildra
detta så att man ända förstår, att den bättre delen är de fattigas och värnlösas.
Det berättas om den helige Franciskus av Assisi, att han en gång under en av
sina vandringar kom att samtala med sin vän broder Leone om vad som är den
rätta glädjen och därvid lärde honom, att den rätta glädjen icke kommer då
man haft framgång eller vunnit erkännande av människor utan då man lärt sig
att bära en orättvis och oförtjänt motgång med lätt hjärta och utan klagan.
»Störst av alla de gåvor, som Kristus genom den helige Ande skänker sina
vänner, är gåvan att besegra sig själv och med glädje för Kristi kärleks skull
bära motgång, smädelser och lidande.» Dessa ord skulle kunna stå som motto
på Huset med de gamla fröknarna. I Sven Lidmans alstring betecknar denna
bok höjdpunkten både vad karaktärsteckning och miljöskildring beträffar. »Bland
det som skapats i Sverige under det sista fjärdedels seklet är det icke mycket
som man utan vidare vill kalla genialiskt, men Huset med de gamla fröknarna
hör dit» (Böök).
Det stämningsläge Sven Lidman vid denna tidpunkt av sitt liv kommit in i
var predestinerande för hans utveckling bort från skönlitteraturen mot det rent
religiösa. Han genomgick under dessa år en våldsam kris, vars spår skönjas
i hans sista roman, Såsom genom eld (1920). Konstnärligt sett är den svag,
men detta hindrar den icke från att vara ett i sin författares inre histora
viktigt dokument. Det bärande motivet i densamma är teckningen av kontrasten
mellan den borgerliga, bekvämt efter förhållandena avpassade skenreligiositeten
och den enligt Lidmans mening enda äkta trosformen, väckelserörelsens
hänförda undertro med extatisk gudsförening och tungomålstalande. Hatet mot
den officiella religionen driver honom att karikera den med en våldsamhet, som
går över det rimligas gränser och icke väjer för rent vämjeliga inslag. Som
en motsats till denna namnkristna fariseism ställer han de troendes glada
förtröstan, salighet och frid. Men där har hans skildringskonst icke räckt till.
Ansträngningen är stor, men resultatet stannar långt under det avsedda. Det
är icke de första kristna församlingarnas överjordiska hänförelse, som kommer
oss i tankarna, då vi föras in i Nanna Roséns krets av trossyskon. Snarare
tycka vi oss vara på ett högst vanligt möte i frälsningsarmen eller någon
liknande organisation. Att Sven Lidman själv ser saken på annat sätt förstår
man snart nog, men detta bevisar endast att han för sin personliga del ej längre
står utanför som åskådare. I verkligheten har han tagit det avgörande steget
och befinner sig redan innanför gränslinjen.
Det dröjde heller icke länge innan han även i yttre hänseende manifesterade
sin nyvunna övertygelse. På sommaren 1921 övergick han formligen till
pingstvännernas församling, lät döpa om sig och inträdde i rörelsens tjänst som
predikant. För de inre omständigheter, som föregingo hans omvändelse, har han
själv i en predikan, betitlad Den nedbrutna skiljemuren, givit en intressant
redogörelse. Redan långt innan han blev medlem i Filadelfiaförsamlingen hade
han kommit till en ny och fast tro, men detta hade skett under ensamma
stunders grubbel och strider, icke genom yttre påverkan från människor. Över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
