Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN GALSWORTHY.
51
nad från »Den svarta blomman» beröras i »Trots allt» även sociala problem,
främst de engelska äktenskaps- och skilsmässolagarna. Gyp Winton gifter sig
i unga år med en violinvirtuos, svensk enligt Galsworthys uppgift men utan
några mer framträdande svenska nationalegenskaper. Hennes äktenskap blir
olyckligt, maken är ostadig både med sprit och kvinnor, och hon inser allt
tydligare att det hela varit ett misstag. Hon vill dock inte ha sitt privatliv
ut-levererat vid en skilsmässoprocess, men lever skild från sin man. Så förälskar
hon sig i en ung jurist, Bryan Summerhay, som vill göra henne till sin hustru.
Men hon ryggar fortfarande för en skilsmässoskandal och ingår i stället en
fri förbindelse med honom. Efter några år av djup lycka blir Summerhay
intresserad av en ung kvinnlig kusin, utan att dock i någon mån upphöra att
älska Gyp. Och Gyp, »som hade älskat med varje fiber av sin själ, kunde
inte fatta, att en man verkligen kan älska och vilja äga en kvinna och ändå
på samma gång känna sig dragen till en annan». Tragedien synes
ofrånkomlig, då Summerhay förolyckas och dör. Och dock känner Gyp intensivt, då
hon så småningom hämtar sig, att hon trots allt av kval som kärleken skänkt
henne inte skulle vilja undvara den. Och som så många av Galsworthys verk
utmynnar även denna i en fråga: »Kärlek! Den trotsar alla gränser — den
trotsar döden — den nästan dödar. Men man skulle inte vilja vara utan den.
Varför?»
Galsworthys största verk, såväl kvantitativt och på grund av idéernas,
personernas och händelsernas mångfald som till följd av det storartade
uppbyggandet, är Forsytekrönikan.
Redan mycket tidigt i hans produktion skymta personer av denna stora
familj och karaktärsskisser, som sedan helt och fullt utförts i krönikan. Så i
»Villa Rubein» och i några av de äldsta styckena i den från skilda tider
hopplockade samlingen »A motley» (191 o). Och så i två av novellerna i »En man
från Devon»: Tystnad och En Forsytes odödliga själ. Den sistnämnda, som
enligt Galsworthys egna ord behandlar den enda av hans diktade personer, som
han dödat innan han gav honom liv, ger en antecipation av de för denna
familj utmärkande dragen och låter oss se Swithin Forsyte på dödsbädden
erinrande sig en episod från sin ungdom, då han tack vare sin nyktra, s. k.
förnuftiga egoism drog sig undan en kärleksaffär, som eventuellt skulle åsamkat
honom sociala obehag men kanske också fört honom ut ur hans självupptagna
andliga isolering.
Men varken vid denna tid, altså omkring 1900, eller då han utgav
»Förmöget folk» (»The man of property», 1906), hade Galsworthy planer på en hel
släktkrönika. Först 1918 och 1920 följde de närmaste fortsättningarna. Men
då hade världskriget och tiden därefter i mångt och mycket omgestaltat
livsuppfattningen, och mycket av den ironiska kritik som Galsworthy i »Förmöget
folk» riktat mot det viktorianska skedets sociala, etiska och allmänna åsikter
utvecklats till gängse åskådning. Problemet hade därför för Galsworthy
tudelats. Det gällde ej blott att kritiskt skärskåda den gångna tidens tänkesätt
och livsnormer utan även att väga dessa mot vad den nya hade att sätta i
stället.
Det första företog han sig i »Forsytesagan», det senare i »En modern
komedi», de två partier i vilka Forsytekrönikan är delad. Dessa tvenne delar
äro kongruent byggda, vardera bestående av tre romaner och två noveller som
mellanspel, »Forsytesagan» av romantrilogien »Förmöget folk», »Bojor» (»In
chancery», 1920) och »Att hyra» (»To let», 1921) och mellanspelen »En For-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
