Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN GALSWORTHY.
95
inte säga indolenta, inte mycket vilja men desto mer känsla, varelser som först
vid en mans sida bli hela, fulla människor. Typiskt är hans hjältars och
hjältinnors förhållande till kärleken. Sant är att passionen griper dem, men den
förändrar dem inte, gör dem endast undantagsvis handlingskraftiga. Vad de i
allmänhet prestera är ett slags segt, passivt motstånd mot det som står
hindrande i vägen för deras kärlek. De göra så litet för sin kärlek, drivas blott
fram av lidelsens stormvind. Och betecknande är, att vi oftast få höra talas
om deras passion, ytterst sällan bevittna några utbrott av den. Lidelsens språk
höra vi dem endast undantagsvis tala. Men att vi det oaktat aldrig tvivla
på att de äro fyllda av en ödesdiger passion, det tillhör Galsworthys stora
hemlighet och konst.
Galsworthy har även skrivit ett hundratal dikter, som föreligga i de två
samlingarna »Moods, songs, and doggerels» (1912) och »Verses new and old»
(1926). Det är en poesi utan bestickande formell glans men fylld av tankar
och problem, som ofta fått fylligare utformning i hans romaner, fylld av den
varma humanism och den skönhetsdyrkan, som voro hans väsens markantaste
egenskaper.
Han har även strött omkring sig ett otal noveller, sociala skisser,
stämningsbilder, satirer, porträttstudier, filosofiska och estetiska essayer ete, etc. Utom
de redan nämnda »En man från Devon», »A commentary», »A motley», »Five
tales», »Gryning», »På For sy tebor sen» och den ävenledes till svenska
översatta »Captures» (1923, »En fejd») finnas av hans hand cirka tio dylika
samlingar. Det mesta av sin berättande diktning som inte är romaner samlade
han 1925 i arbetet »Caravan», där berättelserna äro ordnade parvis, så att en
äldre historia står samman med en efter år 1914 skriven med liknande ämne.
Några av hans noveller, främst kanske En Forsytes brittsommar, Den första
och den sista, En stoiker, Äppelträdet (alla i »Five tales»); Gryning; Quality
(i »The inn of tranquillity», 1912) och F. d. 299 (i »En fejd»), visa
mästarhanden. Den koncisa formen, naturmålningarnas skönhet, den diskreta men
dock intensiva stämningen, människokarakteriseringens skärpa och den starka
verklighetstroheten över fabel, gestalter och miljö äro några av deras mest
utmärkande drag.
Även om Galsworthy spelat en verkligt betydelsefull roll i det moderna
engelska dramats nydaning, äro dock hans skådespel ur europeisk synpunkt av
ringare betydelse än hans romaner och noveller. För de svenska
folkbiblioteken torde de även vara av mindre intresse än hans prosaepik, varför jag här
kan nöja mig med en tämligen summarisk behandling av dem.
Galsworthys dramatik är i alla högsta grad social, sysslar till och med mer
än hans romankonst med sociala frågor. I alla hans skådespel åstadkommes
konflikten av samhälleliga förhållanden, drivas personerna till olycka eller
undergång av sociala konventioner mer än av sina egna karaktärer.
Människornas öden bestämmas inte inifrån, av dem själva, utan utifrån, av
samhällets institutioner och åskådningar. Man kan därför säga, att hans skådespel
inte i strängare mening äro tragiska i så måtto, att de inte ha
verkligt tragiska hjältar, storslagna karaktärer som själva äro upphovet till sin
olycka. Men i gengäld ha de en utpräglat tragisk atmosfär. Hans realism
är i dramerna lika stor som i hans romaner och noveller och visar sig såväl i
handlingens naturliga gång och sparsamhet på effekter som i dialogens lediga
språk. Hans strävan efter objektivitet och opartiskhet vid de sociala
problemens behandling är lika märkbar i hans skådespel som i hans berättelser. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
