Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
AXEL WALDNER.
en hel del intressanta fakta till livs. Bland annat fick jag veta att de fria
biblioteken i mycket stor utsträckning köpte Womraths utlästa eller
utrangerade böcker, vilka firman själv, om så behövdes, lät ombinda i goda
biblioteksband. Båda parterna ansågo, att de gjorde en god affär därvid. Och
publiken också. Avgiften för dylika boklån höll sig i regel omkring 25 cent i
veckan eller motsvarande per dag. De fria bibliotekens betalningssamlingar voro
i regel endast dublettsamlingar — även tidskrifter förekommo på detta sätt —
och böckerna överfördes efter en viss tid, eller efter ett visst antal utlån, till
huvudsamlingarna.
Jag har nu hittills talat om böckerna och metoderna för dessas
utnyttjande och skall nu övergå till att något litet nämna om personalen och dess
förhållanden.
Arbetstiden därute varierar emellan 38 och 45 timmar i veckan med i
medeltal 41.5 timmar. Den vanligaste kombinationen var 5 st.
8-timmars-dagar och en hel dag fri eller 5 st. 7-timmarsdagar och en 5-timmarsdag.
Lönerna utryckta i $ voro i de lägre graderna ungefär hälften av våra i
Stockholm, uttryckta i kronor, men i övriga grader, över avdelningschefer,
ungefär av samma storleksordning. I köpkraft blir detta så, att de lägre
graderna ha ungefär samma lön som i Stockholm, och de högre ungefär den
dubbla. Men stora variationer förekomma. Antalet tjänstgöringskvällar per
vecka varierade en hel del med någon övervikt för 3, närmast följt av 2, men
ända till 6 förekommo.
Antal timmar i sträck i lånedisken översteg aldrig 4, men det absolut
wanligaste var 2 a 3, och det övriga arbetet utfylldes med salvakter, eller
någonting, som kallades »floorduty» eller »to be on the floor». Som jag just
inte riktigt vet vad jag skall översätta det med så kallar jag det för
hylltjänst, som det närmast motsvarar, då »shelfreading», hylläsning, eller kontroll
av ordningen på hyllorna, ingår som väsentlig beståndsdel däri. Annars är
det nog för att erbjuda publiken frågemöjligheter och mera hjälp, då det i
regel icke kan lämnas tillräcklig sådan från den i lane- eller upplysningsdisken
sysselsatta personalen, som ofta endast har tid med de mera mekaniskt
betonade göromålen att taga emot böcker, låna ut dem, söka bokkort, för vilken
senare sysselsättning amerikanarna för övrigt ha ett mycket bra ord »to slip
the books», på svenska närmast »att ’korta’ böckerna», om ett sådant verb som
»korta» vore tänkbart.
Det var likadant där som härhemma, åtminstone i Stockholm, att publiken
ofta drar sig för att fråga personalen i disken om någonting, och att därför,
så fort någon kommer ut ifrån disken, så blir vederbörande genast attackerad
med frågor och begäran om olika slag av hjälp. Den del av personalen, som
icke direkt hade något för händer inne i disken, hade därför nästan alltid order
ätt uppehälle sig i lokalen utanför denna, men så nära att de vid behov genast
kunde ingripa.
Söndagsarbete förekom i regel därute, men ofta utgjordes de tjänstgörande,
med undantag av en, av särskild extra personal. Söndagstjänsten var dock i
regel endast läsesals- och referensarbete, någon utlåning eller igenlämning
förekom icke. För tjänstgörande ordinarie personal skedde gottgörelsen
antingen genom extra betalning, eller genom att de fingo räkna sig dagen till
godo under den kommande veckan, eller till och med genom att de fingo sin
semester förlängd i motsvarande grad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
