Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ragnar Ljung: Något om dansk och norsk litteratur i folkbiblioteken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM DANSK OCH NORSK LITTERATUR I
FOLKBIBLIOTEKEN.
Av bibliotekarie Ragnar Ljung.
»Den som kunde uppfinna ett effektivt sätt att förmå svensk allmänhet att läsa
danska och norska i original, han skulle minsann vara vard ’Illis quorum’ eller
någon annan skön utmärkelse», heter det helt pessimistiskt i ett brev, som jag
häromdagen mottog från en kollega.
Är verkligen intresset för våra grannländers litteratur så ringa? Under år 1931
importerades likväl för 161,432 kr. danska och för 95,088 kr. norska böcker, och år
1933 för resp. 138,928 och 127,157 kr. Hur många av dessa arbeten, som hamnat i
svenska bibliotek, är ej gott att säga, men säkerligen var det en betydlig del.
För att i någon mån få klarhet i dansk och norsk litteraturs ställning i våra
folkbibliotek under senare år, sände jag för en tid sedan ut ett frågeformulär till
ett 15-tal större och mindre bibliotek, och det är delvis tack vare de inkomna
svaren, som följande rader blivit till. Men innan jag går vidare, vill jag kraftigt
understryka, att ämnet för min uppsats redan berörts av dr Hans Kuntzel i ett
föredrag om »Skönlitteraturen i folkbiblioteken» (Biblioteksbladet 1928, s. 210 ff.) samt
av förutvarande bibliotekskonsulenten Karl Fischer i ett anförande på
biblioteksmô-tet i Oslo, betitlat »Om lesning av den nordiske litteratur på originalspråket». (Det
tredje nordiske biblioteksmöte i Oslo d. 24—26 aug. 1933. Foredrag og ordskifte.
S. 34—42.)
Låt mig först skildra förhållandena vid Skövde stadsbibliotek, där jag har min
verksamhet. När grunden till det skönlitterära bokbeståndet skulle läggas, beslöt
styrelsen på mitt förslag att danska och norska böcker i regel borde inköpas på
originalspråket, och denna princip har även följts under de snart fyra år, biblioteket
varit tillgängligt för allmänheten. Översättningar ha endast skaffats undantagsvis,
så t. ex. beträffande arbeten på norska landsmålet eller p’å dialekt.
Men biblioteket har gått än längre. Under intryck av förhållandena vid danska
bibliotek placeras utan vidare dansk och norsk skönlitteratur i original (avd. Hda)
på hyllan bland svenskspråkig original- och översättningslitteratur (He och Hce).
Vi ha dock ej gått så långt i skandinavism, att sammanslagningen även sträckt sig
till den systematiska katalogen, där låntagarna alltså alltjämt kunna finna avd. He,
Hce och Hda var för sig, ehuru de samtidigt upplysas om hylluppställningen, som
f. ö. tycks vara tämligen sällsynt i svenska bibliotek. Utom Hälsingborg, som i
detta hänseende är en föregångare, är det av svaren på min rundskrivelse att döma
endast i Falun, som man har något liknande, fastän där Hda står blandat endast
med Hce. I Katrineholm ha båda uppställningarna prövats, och bibliotekarien ger
förord åt den hos oss brukade metoden med den drastiska motiveringen, att »då
kan man åtminstone lura någon ståndaktig tennsoldat». Malmö stadsbibliotek har
visserligen dansk och norsk skönlitteratur i original på egen avdelning jämte
översättningar från danska och norska, men i statistiken har avdelningen t. o. m. förra
året räknats som svensk skönlitteratur, ej som utländsk och således ej heller utlånats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
