Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Wilhelm Edström: The national central library
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THE NATIONAL CENTRAL LIBRARY.
Av stadsbibliotekarien Wilhelm Edström.
Vid Danmarks Biblioteksforenings årsmöte i Haderslev i fjol var upprättandet
av en övercentral för folkbiblioteken den fråga, som kanske tilldrog sig det största
intresset. Det var inte första gången den diskuterades, men statsbibliotekets i
Aarhus föreslagna ombildning till ett rent universitetsbibliotek hade skänkt den
förnyad aktualitet. Även i Sverige har tanken p’å en dylik övercentral
framkommit. Bibliotekarierna Sundström och Wieselgren vid Kungl. Biblioteket ha i
artiklar i respektive Biblioteksbladet och Svenska Dagbladet påvisat det nuvarande
systemets olägenheter och föreslagit upprättandet av ett särskilt centralbibliotek,
vars huvuduppgift skulle vara att tillhandahålla folkbiblioteken den studielitteratur,
som dessa av en eller annan anledning icke
anse sig kunna skaffa själva. Som mönster
för ett dylikt bibliotek har man här, liksom
i Danmark, uppställt det engelska »National
Central Library» i London, vilket under sin
snart tjuguåriga tillvaro från en ringa
början vuxit till ett av de mest betydande
biblioteken i England. Då dess historia och
verksamhet tyvärr äro ganska litet kända
inom svenska bibliotekskretsar, torde ett
närmare omnämnande härav vara väl befogat.
The National Central Library
upprättades år 1916 under namn av »The Central
Library for Students». Dess stiftare var
dr Albert Mansbridge, ordförande i The
British Institute of Adult Education, och
dess ursprungliga syfte var att låna ut
böcker till deltagare i universitets- och
studiecirklar samt alla övriga »students», med
vilket ord som bekant avses alla, som ägna
sig åt allvarliga, mer eller mindre
självständiga studier, av vad slag det vara må.
Fördelen av att hava en dylik centraldepå, som sökte tillgodose alla studerandes behov,
visade sig snart, och området för dess verksamhet utvidgades år för år. Redan
efter tre år blev det sålunda bestämt, att biblioteket skulle anskaffa böcker, som
voro för dyrbara eller för speciella för ett vanligt folkbibliotek, samt låna ut dem
till de folkbibliotek, som så önskade.
År 1930 tillerkändes biblioteket ett årligt anslag på 3,000 £ från staten, varvid
dess namn samtidigt ändrades till »The National Central Library». Följande år
utfärdades ett s. k. »Royal Charter» för biblioteket, enligt vilket det utgör en
självständig institution med en egen »Board of Trustées». Denna senare skall bestå av
minst 9 och högst 12 medlemmar, av vilka 6 äro ex-officio och resten individuella
medlemmar.
I charteret äro bibliotekets uppgifter närmare angivna. De äro:
a) att låna ut till bibliotek — eller i undantagsfall till privatpersoner —
facklitteratur, som icke utan svårighet kan anskaffas på annat sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
