Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Helja Jacobson: Barnavdelningar i folkbiblioteken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNAVDELNINGAR I FOLKBIBLIOTEKEN.
Inledningsanförande vid Sveriges allmänna biblioteksförenings årsmöte
i Alingsås den 29 juni 1935.
Av bibliotekarien Helja Jacobson.
Det ringa barnantalet i vårt land gör det synnerligen angeläget, att de barn
som finnas bli så väl omhändertagna i alla hänseenden som det är möjligt, och vi
våga väl också påstå, att det på det hela taget är fallet. Det är därför ägnat att
förvåna, att det ej redan nu finnes barnavdelningar vid alla våra folkbibliotek, men
det är ju dessvärre långt ifrån förhållandet. 24 folkbibliotek i städer ha f. n.
barnavdelningar, filialbiblioteken i Stockholm och Göteborg oräknade. Det måste nog
erkännas, att det är ett ganska blygsamt antal, då det enligt 1934 års statistik
finnes 103 statsunderstödda stadsbibliotek i landet. Vi fingo dock det första verkliga
barnbiblioteket, det av dr Valfrid Palmgren grundade Stockholms barn- och
ungdomsbibliotek, redan 1911 och ha alltså haft rörelsen i 24 år. Att den ej grep
omkring sig kraftigare från begynnelsen, kunna vi sannerligen ej skylla på vårt
första barnbibliotek, ty det föregick med ett ovanligt gott exempel. Större
entusiasm för saken och tro på densamma än de svenska barnbibliotekens första talesman
hade och även förstod att överflytta på sina medarbetare torde knappast pioniärerna
i något annat land kunna uppvisa. I sin bok Bibliotek och folkuppfostran skrev
dr Palmgren följande. — »Biblioteket är den plats, i vilken barnen uppfostras till
att, sedan de trampat ut barnskorna, bliva trägna besökare av biblioteket i dess
helhet, d. v. s. barnbibliotekets huvuduppgift är att av barnen skapa en intelligent,
boksynt och självständigt läsande allmänhet.»
Det är utan tvivel en ofrånkomlig sanning att endast genom att vänja barnen
vid självständig läsning, genom att skapa ett behov därav, som de blivit vana
att tillfredsställa i de kommunala biblioteken, kunna vi någonsin hoppas på att få
hela vårt bibliotekssystem rätt använt.
I föregångslandet Förenta Staterna publicerades redan 1876 ett föredrag i
denna fråga av bibliotekarien mr Fletcher. Han säger däri så många tänkvärda saker,
vilka äga giltighet än i dag och som ej kunna formuleras bättre, varför jag ber att
i fri översättning få återge det huvudsakliga.
»Ålder är icke något kriterium på fattningsgåvor och tillägnelseförmåga. Det
intellektuella livets uppvaknande och snabba tillväxt är så varierande, att
kroppslängden lika gärna kan tagas som mått som årens mängd. I varje samhälle finnes
några brådmoget utvecklade ungdomar med ovanlig begåvning, som äro lika vuxna
att taga itu med litteraturens mästerverk vid 10 års ålder som genomsnittsmänniskan
vid 20 och som uppskatta dem mera. Från denna kategori komma de hjärnor, som
skola regera världen och som göra rasen det största gagnet. Kan då det
offentliga biblioteket göra mera för hela samhällets intellektuella kultur än att hjälpa fram
dessa på deras levnadsbanor, personer som skola bliva sin generations lärare och
ledare? Våra offentliga bibliotek komma att fela i en viktig del av sin mission, om
de utestänga begåvningar, som kräva det bästa, endast emedan de anses för unga för
att läsa verklig litteratur. Det finns dessutom en mycket större klass av ungdomar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
