Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Helja Jacobson: Barnavdelningar i folkbiblioteken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNAVDELNINGAR I FOLKBIBLIOTEKEN.
25l
hanterliga och kräva särskild uppmärksamhet. Barnbibliotekarien får besök av nya
barn var stund och vet ej vilka som kommit enbart för nöjet att göra ofog. För
oss rör det sig också om barn i alla åldrar. Om lokalerna medge det, ta väl de
flesta barnavdelningar emot dem så fort de kunna läsa och skicka ej heller i väg
deras ev. småsyskon, som nätt och jämt kunna förstå sig på en bilderbok. Dessutom
blir det här fråga om disciplin i frihet, men en frihet som ej får gå längre än att
barnet genast känner var gränsen går mellan tillåtet och otillåtet. Vi behövde alltså
vara grundligt hemmastadda i barnpsykologi, men det beklagliga är, att så gott som
.alla böcker i ämnet behandla koltåldern och ej, tonåringarna, som skaffa oss våra
problem.
Vi behöva också ej endast god kännedom om barnbokslitteraturen utan tillika
-om en mängd böcker inom de vuxnas litteratur, särskilt facklitteratur som barn
kunna tillgodogöra sig. Lyckas vi med det senare valet, så att barnen finna det lika
naturligt att läsa facklitteratur som skönlitteratur, är; det en självklar sak att
iacklitteratursiffran kommer att hålla sig mellan 40 och 50 °/0 på barnavdelningen
t)ch detta måste i nästa generation inverka på resultaten hos de vuxna. Men det
gäller att kunna locka barnen att välja facklitteratur utan att de själva märka
pekpinnen. Därför är det så angeläget att vi få konstnärligt utrustade och
fantasibegå-vade medarbetare, vilka äro i stånd att med teckningar och texter göra reklam för
olika ämnen.
Slutligen bör barnbibliotekarien vara en god berättare och föredragshållare, som
kan levandegöra en saga eller ett föredrag så, att alla barn som hört på
ögonblick-ligen få lust att låna böckerna i det behandlade ämnet. Allt detta kräver
specialundervisning.
Införskaffade upplysningar om folkbibliotekens barnavdelningar i de övriga
skandinaviska länderna inkl. Finland samt England, Holland och Tyskland ge vid
handen att förhållandena där äro så pass olika våra, att några jämförelser av värde
knappast kunna göras. Nämnas bör kanske dock, att i Norge få ungdomarna tillträde till
de vuxnas bibliotek först vid aderton års ålder, och av den orsaken har något slag av
mellanavdelning där aldrig varit påtänkt. Denna uppgift stammar från
Bibliotekkontoret i Oslo, fröken Wiig i Bergen anser emellertid att en uppdelning vore
önskvärd.
Kontentan av det tidigare sagda skulle alltså vara följande.
1. Alla folkbibliotek i städer böra ha barnavdelningar — de större uppdelade på
hemlånsavdelning, ett eller två läsrum samt sågo- och föredragssal, de mindre och
filialbiblioteken kunna bestå av kombinerat läsrum och utlån i samma rum. De
senare kunna med fördel sammanslås med skolbibliotek.
2. De stora städernas barnavdelningar böra ha en överbyggnad, en avdelning
för åldern 15—17 år, och alla bibliotek böra tillhandahålla boklistor över litteratur
särskilt lämpad för dessa åldrar.
3. All personal, som användes i barnbibliotek, bör ha visat särskild
lämplighet för detta arbete och fått specialutbildning.
Här framlagda önskemål och planer kunna utan tvivel i många punkter
förbättras. Skola de överhuvud taget ha utsikt att i någon form realiseras, behöva vi nog
flera biblioteksstyrelser, som visa sig besj älade av den pioniäranda, som utmärkte
så många av deras amerikanska föregångare.
Ett är säkert ■— när ett effektivt barnarbete kommit i gång och fått verka under
någon generation, komma våra efterföljare att få se resultat, som vi nu ej ens våga
drömma om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
