Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i8
H. SKÖNLITTERATUR.
Thunman, Olof.. Mark och vindar. Dikter. H. G. 1935. 125 s, 3:50.
Olof Thunman är en bygdepoet, vars diktning är fast rotad i den uppländska torvan men som
genom sin äkthet och säkerhet får intresse utöver det lokalbetonade. Hans område är begränsat,
men han vet vad han vill och han kan sin sak. S. R—n.
Ugglas, Carl R[amsell] af. Afrodites leende. Berättelser och noveller.
A. B. 1934. 212 s. 5: 50.
En omodern bok. I början ett par antika noveller, om en hellensk olympiasegrare, om Homeros,
hållna i en understruket harmonisk, klassisk stil, inmängd med filosofiska reminiscenser. Därefter
noggrant utformade episoder ur adliga familjers liv i flydda tider, mycket värdiga, vittnande om
goda kulturhistoriska kunskaper. Man kan karakterisera boken som ett sympatiskt dilettantarbete
av en man som läst mycket, rest vida, väl känner den klassiska litteraturen och behärskar det högre
ståndslivets traditioner. Men dagens läsande publik har andra krav på sina författare. S. A.
Wallquist, Einar. »Kan doktorn komma?» Läkarhistorier från lappmarken.
A. B. 1935. 229 s. 111. (35034) 5:50.
Provinsialläkaren i Arjeplog inte endast känner sitt ofantliga ödemarksdistrikt och dess
ny-byggar- och lappbefolkning till punkt och pricka, han är också en personlighet, som förmår
levandegöra sina erfarenheter. Det är situationsbilder, miljöstämningar, färdeglimtar, små fina mänskliga
karaktärsstudier, som äro något mer än en läkares dagbok — man får en tillförlitlig, självständigt
uppfattad film av livet i våra dagars alltjämt ganska isolerade Norrbotten. En naturskyddare har
väl åtskilligt att invända mot den lokalpartiske doktorns inställning till exempelvis björnens
fridlysning, och den litterärt grättne finner säkerligen språket alltför sentimentalt och klichéartat, men
det är bisaker, som icke inkräkta på bokens betydande dokumentariska värde. E. M.
Wennström, Adrian. Vårfloden. Lb. 1933. 300 s. 4’ 50, inb. 5:75.
En religiöst färgad Norrlandsskildring med två par unga människors öden som det centrala
och med betonande av att det är det sätt, varpå livet levés, men ej de religiösa bekännelserna eller
syndabekännelserna — det senare gentemot læstadianerna — som avgör verklig kristendom. En
god bok samtidigt som en välskriven och intressant bok. M. F.
Väring, Astrid. Släkten. Roman. Nst. 1934. 269 s. (34404)
5: 50, inb. 7: 25.
Början på en ganska brett anlagd släktkrönika från en liten norrländsk kuststad. Bondsonen
Scherdin blir gårdfarihandlande, borgare, storhandlare och rådman. Några porträtt som göra
intryck tecknar emellertid inte författarinnan, utan bokens begränsade behag ligger i den fylliga
miljöskildringen, om också en strävan att stoppa in så mycket tids- och kulturhistoria som möjligt blir
för uppenbar. E. L—m.
Yngve, Ellen. Ung kärlek. Roman. Lb. 1934. 204 s. (34181)
3: 50, inb. 4: 75.
En fint skriven historia över det gamla temat »Mannen av börd och kvinnan av folket» slutande
med att de tu lyckligen få varandra. Läsvärd. M. F.
[Zetterström, Hasse.] Tänkt och misstänkt. Kåserier av Hasse Z.
[pseud.]. A. B. 1934. 222 s. (34276) . . . 5:25.
Kåserier över dagsaktualiteter, ibland flyktiga och föga innehållsrika, men någon gång
vidgande sig till fyndigt genomförda analyser av skiftande samtidsproblem och kulturföreteelser.
Åtskilligt av bokens innehåll läser man med stort nöje, ej minst på grund av förf:s karakteristiska stil
och uttryckssätt. O. W—n.
Äsberg, Carl Sam. Solfjädern. Dikter. [Förf.] 1935. 4:0. 132 s. 10:—.
Åsberg är mera jäsämne, mera temperament än flertalet skalder här i landet och förfogar över
ett rikt register och en betydande formtalang. När han är som bäst — och det är han ofta i denna
typografiskt ståtliga volym — kan han prestera lyrik av hög klass — t. ex. ’Al fresco’, ’Fyren’,
’Lundén* —t som på gammalsvenskt manér är en blandning av trots och svårmod. Men hans smak
är osäker, Tian riiisstar sig icke sällan om effekten av sitt »solfjädersspråk» — det hör f. ö. till hans
poetiska typ som alltjämt bevarar sin »Sturm- und Drang»-prägel. Hursomhelst — en levande,
läsvärd och delvis värdefull diktbok. E. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
