Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. SKÖNLITTERATUR.
317
Nelson, Elsa. Skogen görs löv egron. Lb. 1934. 325 s. 4: 50, inb. 5: 75.
Bakom den något romantiska titeln rullas en levnadssaga från mitten av 1800-talet upp. Det
är en prästson från Värend, vars öden man får följa från barnaåren, genom studie- och kamp åren i
Uppsala fram till hans giftermål efter flera rätt sinnligt betonade förälskelser. Huvudpersonen
framställes ej som något helgon, det blir till sist den till synes obetydliga fästmön, som gör en man av
honom. Boken kan visst sägas vara både läsvärd, fängslande och god tidsskildring därjämte. M. F.
Odeman, Hertha. Stora biografen. Roman. A. B. 1934. 179 s. (34214)
3: 50.
En svensk humanistisk skriftställare återvänder hem efter långa års utländska resor. Han
möter i sin barndoms stad en vän, som han trott vara död, och i hans hustru finner han avbilden av
en bortgången ungdomskärlek; så många av de människor som i tidigare år stått honom nära, ha
dött, att han förskräckt frågar sig, vad han besitter för sällsam livsfientlig makt. Men den inbillade
förbannelsen löser sig, mystiken får sin banala förklaring, och en ny kärlek stiger in i den förpinade
och förvirrade hjältens liv. Detta motiv — och den inramande miljöskildringen — har utförts med
slående brist på konstnärlig egenart. Trots sitt makabra uppslag stannar boken helt inom
smånätt-hetens och det mycket obetydligas gränser. Ett bestämt avsteg för författarinnan. S. A.
Oljelund, Ivan. Gubbar jag mött. [Noveller.] A. B. 1934. 195 s.
(34041) 4: 75-
Oljelunds gubbar bilda ett ganska underhållande galleri, och presentationen är gjord med värme
och ett anspråkslöst behag. Karaktäristiken går dock knappast på djupet, varför de enskilda
figurerna icke vilja stanna i ens minne annat än som ett allmänt sympatiskt intryck av »den gamla
stammen» och »äkta svenskt». /. G.
Ossiannilsson, K [arl] Q[ustaf]. Valda dikter. A. B. 1934. 394 s. Portr.
(34270) 7: 50.
Ossiannilsson har under en brokig diktarbana hunnit att i pampig och klingande vers hylla de
sista årtiondenas olika idéer såväl som svenska och allmänna historiens mera kända gestalter. Det
digra urvalet av hans diktning, som på omslaget prydes av regementsmusikens instrument, företer
sålunda ett mångskiftande innehåll, i vilket man dock saknar de socialistiska kampsångerna från
seklets början. Ossiannilsson, som otvivelaktigt hör till våra mest virtuosa verskonstnärer, har i sin
senare alstring emellertid visat så påfallande tecken till avmattning, att samlingen huvudsakligen
får ett litteraturhistoriskt intresse. S. R—n.
Sandgren, Gustav. Samuel. Roman. A. B. 1934. 220 s. 4: 75.
Sandgrens människor leva med sina sinnen, d. v. s. de registrera känsligt scener och intryck, de
finna momentan tillfredsställelse i erotisk driftutlösning eller, någon gång, i fysiska kraftutbrott.
Någon sammanhängande verksam existens finns inte till för dem. Inte underligt att de gå som
trånande dimfigurer genom livet och sluta i sentimental självbespegling. Någon övertygande
människoskildring kan författaren med denna sin livsinställning inte åstadkomma. Men yttervärlden
kan gripas i skiftande och snabba bilder. Livets inre rytm, som det ofta talas om, är därmed inte
fångad. E. L—m.
[Schulze, Gunnar.] Som dräng bland svenska bönder. [Av] Karl
Gunnarson [pseud.]. L. H. 1933. 342 s. (33341) 7^50, inb. 10:—.
Det är visserligen en något grovkornig mustighet över vissa av denna boks scener, och förf.
sticker förvisso ej under stol med sig själv, men samtidigt har han en storartad förmåga att taga
människor på kornet, och det galleri av hyggliga husbönder, skojare, ja riktiga människoplågare, som han
presenterar, är onekligen levande. Boken ger också åtskilliga tankeställare både om förhållandet
mellan husbönder och tjänare och om lantarbetarnas lott i vårt land. Till mogen ungdom kan den
livligt rekommenderas. M. F.
Sjögren, Ivan. Komminister Albrekt. Roman. A. B. 1933. 377 s.
(33342) 6: 50.
En välskriven och varmhjärtad bok, som verkligen »sätter problem under debatt» i sin
skildring av en ung prästs ofta tunga och nedslående kamp mot skenhelighet och förljugenhet hos de
s. k. fromma och mot ihålig fraseologi hos de s. k. fritänkarna. Den har verkligen ärende till
läsaren, och även om man ej i allo delar författarens mening, kan man livligt anbefalla den. M. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
