Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagstadgad karenstid i våra bibliotek - Kongressen for sproglig Forstaaelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGSTADGAD KARENSTID I VÅRA BIBLIOTEK.
161
regler av mer begränsad räckvidd. Såsom bibliotekslånesakkunnigas härovan
refererade betankande utvisar, pläga vissa bibliotek iakttaga en så kallad karenstid vid
inköp av nyutkommen litteratur; sålunda har Stockholm stadsbibliotek ålagt sig en
karenstid for skönlitteraturen av ett halvt år. Det synes böra tagas under
övervägande huruvida icke denna praxis skulle kunna lagfästas. Måhända kunde i lag
stadgas, att författaren under en viss kort tid — ett eller möjligen två år efter det under
vilket ett verk först utgivits — skulle hava uteslutande rätt att bestämma i fråga om
verkets offentliga utlånande.
Bibliotekslånesakkunniga ha funnit olika förslag tänkbara beträffande
karenstidens längd och de grupper av litteratur, bestämmelsen skulle avse. I sistnämnda
hänseende har såväl av skolöverstyrelsen och riksbibliotekarien i deras nämnda
yttranden som av representanter för biblioteksväsendet, med vilka jag samtalat i ämnet,
med styrka framhållits, att systemet med karenstid icke avser och icke bör avse
annan litteratur än den skönlitterära. En allsidig utredning av principfrågan jämte
nu antydda och övriga detalj spörsmål torde alltså vara erforderlig.
Vad därefter angår uthyrningen av böcker, lånbiblioteksrörelsen, är läget i viss
mån ett annat. De på hänsynen till det allmänna bildningsintresset grundade
betänkligheterna mot ett ingrepp i utlåningsfriheten göra sig icke här gällande med
samma styrka som i fråga om den avgiftsfria utlåningen. Å andra sidan lärer, med
hänsyn till lånbiblioteksrörelsens relativt ringa omfattning i vårt land, den
ekonomiska skada, som genom densamma tillskyndas författarna, ej vara synnerligen
betydande. Förutnämnda norska förslag om införande av en kontrollrätt för
författaren med avseende på uthyrning av hans verk blev icke antaget. I Frankrike —
där det allmänna intresset för litteraturen och för tillgodoseendet av författarnas
skäliga anspråk åtminstone icke är mindre än i vårt land och där lånbiblioteksrörelsen
florerar — ha framställda förslag i denna riktning icke föranlett någon lagstiftning.
Att hos oss nu införa en under hela den allmänna skyddstiden gällande kontrollrätt
för författaren i detta avseende synes icke böra ifrågakomma.
Däremot är det önskvärt att författarna, i överensstämmelse med vad ovan sagts
om den avgiftsfria utlåningen, få sig tillerkänd rätten att under viss kort tid
bestämma om sina arbetens uthyrande. I själva verket är en sådan regel beträffande
uthyrningen än mera påkallad än i fråga om den avgiftsfria utlåningen. Redan nu
kan, i den mån systemet med karenstid tillämpas av de allmänna biblioteken, den
fördel, som detta innebär för författarna, göras om intet genom lånbibliotekens rörelse.
Jag hemställer alltså att frågan om rätt för författaren att under någon kortare tid
bestämma rörande sina verks offentliga utlåning och uthyrning måtte göras till
föremål för utredning.
Då jag funnit mig icke kunna i vidare mån, än nu angivits, tillmötesgå
författarnas krav på skyddsbestämmelser av auktorsrättslig art, står det klart för mig att
frågan, huru åt författarna må kunna beredas kompensation för den förlust som
tillskyndas dem genom den fria utlåningen, ikke kan slutgiltigt lösas genom
lagstiftningsåtgärder.
Lika med bibliotekslånesakkunniga finner jag den ifrågasatta tvåkronorslicensen
icke böra införas. Enligt min mening är en väsentlig ökning av statsanslaget det
enklaste och säkraste medlet att råda bot för det påtalade missförhållandet; en sådan
ökning har ock förordats av nämnda sakkunniga. Som förut nämnts, utgår anslaget
för närvarande med 20,000 kronor om året, vartill kommer ett belopp av 6,000
kronor från svenska akademien. I en vid 1937 års riksdag i första kammaren väckt
motion (nr 2) har hemställts att statsanslaget måtte höjas till 40,000 kronor årligen.
Emellertid torde den sålunda föreslagna höjningen — i och för sig synnerligen
önskvärd — näppeligen vara tillfyllest, därest man anser anslaget böra innehålla jämväl
vederlag för den förlust, som tillskyndas författarna genom den fria utlåningen och
uthyrningen av deras böcker. I detta sammanhang kan nämnas, att i omförmälda av
författarföreningens styrelse avgivna yttrande över bibliotekslånesakkunnigas
betänkande hemställes, att anslaget måtte höjas till 80,000 kronor om året.
Kongressen for sproglig Forstaaelse mellem de brede Lag af Nordens Folk hålles på
folkhögskolan, Malung, den 4—5 juli 1937. Svensk styrelsemedlem är rektor G. Furuland,
Malung.
11—370070. Biblioteksbladet 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
