Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Hjelmqvist: Biblioteken och hembygdslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBLIOTEKEN OCH HEMBYGDSLITTERATUREN.
Diskussionsinledning vid SAB:s årsmöte i Örebro.
Av biblioteksamanuensen Bengt Hjelmqvist.
I djupet av varje sann bibliotekariesjäl sitter en bibliofil gömd. Det är
naturligt, att den som dag ut och dag in sysslar med böcker kan gripas av tjusningen
i det bibliofila samlandet, i jakten efter sällsynta tryck och svåråtkomliga upplagor,
tjusningen i att se den ena luckan efter den andra fyllas i den samling, man ägnar
sitt intresse. Bibliotekarien vid ett folkbibliotek — och det är om folkbiblioteken,
jag här närmast kommer att tala — måste ha bibliofilen gömd mycket djupt. Det
är strängt taget endast på ,ett område, han får titta fram, endast ett slags litteratur,
som också folkbiblioteken ha anledning att ägna ett åtminstone delvis bibliofilt
intresse. Det är litteraturen om hembygden, om den egna socknen, den egna staden,
det egna landskapet eller länet, som naturen själv, om man så’ vill, anvisat åt varje
bibliotek som dess högst privata samlingsobjekt.
Man måste emellertid ha i minnet, att folkbibliotekets intresse för
hembygdslitteraturen inte i första hand får vara bibliofilens. En sådan inställning må vara
de vetenskapliga arkivbiblioteken förbehållen. Samlandet måste ha ett påtagligt
praktiskt syfte; det måste tillfredsställa de berättigade krav, som i dessa
hembygdsforskningens och hembygdsvårdens tider ställas på biblioteken. Utgår man
härifrån, får man samtidigt en definition på begreppet hembygdslitteratur sett ur
bibliotekens synvinkel. Hembygdslitteraturen innefattar inte bara den mera
speciella litteraturen om hembygden utan all litteratur, som är behövlig för ett
studium av hembygdens olika förhållanden, studium taget i dess vidsträcktaste
användning. Vill man se hembygdslitteraturen som en avskild del av bibliotekens
bokbestånd, kan naturligtvis inte en sådan definition användas reservationslöst. I
så fall skulle en betydande del av facklitteraturen räknas dit. Ett studium av
hembygdens andliga rörelser förutsätter tillgång till arbeten i religion och
kyrkohistoria, en dialektundersökning kräver allmänt språkvetenskaplig litteratur, den
geologiska strukturen hos en trakt kan inte klarläggas utan hjälp av geologiska
översiktsarbeten, växt- och djurlivet måste studeras med ledning av ganska
elementära skrifter i botanik och zoologi o. s. v. Alla de nämnda arbetena äro
omistliga för biblioteken oavsett deras betydelse för hembygdsforskningen. Som
hembygdslitteratur i mera inskränkt bemärkelse kvarstår då den litteratur, som
uteslutande eller huvudsakligen har betydelse för hembygdens studium, som alltså har
mer eller mindre lokal karaktär.
En diskussion om biblioteken och hembygdslitteraturen behöver inte uppehålla
sig vid frågan, om biblioteken överhuvud skola ägna hembygdslitteraturen sitt
intresse. På den punkten torde meningarna knappast vara delade. Åsikterna kunna
snarare tänkas gå isär rörande det sätt, på vilket biblioteken i praktiken skola
manifestera detta intresse. Men innan jag närmare ingår på de rent bibliotekstekniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
