Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Hjelmqvist: Biblioteken och hembygdslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
BENGT HJELMQVIST.
frågorna, kan det vara skäl att något dröja vid de olika litteratur arter, som
innefattas i begreppet hembygdslitteratur.
Om den topografiska litteraturen i allmänhet behöver inte mycket ordas. Det
är en given sak, att varje bibliotek, det minsta som det största, så vitt möjligt
söker skaffa sig de arbeten, som speciellt avhandla dess särskilda
verksamhetsområde, socknen, staden, länet. Svårigheten är därvidlag bristen på bibliografiska
hjälpmedel för fastställandet av vad som är skrivet rörande varje särskild ort.
Flertalet landskap sakna ännu nioderna topografiska bibliografier, och de som finnas
äro svåråtkomliga och ofta svår användbara på grund av bristen på tillbörliga
register. Särskilt i de mindre biblioteken är saknaden av bibliografier kännbar. Man
kan avhjälpa den på flera sätt. Södermanlands hembygdsförbund har t. ex.
utgivit en förteckning över litteratur om Sörmland, som tillhandahålles intresserade
till det facila priset av 50 öre pr ex. En annan möjlighet vore, att
centralbiblioteken i anslutning till sina egna samlingar lade upp ett kartotek över den topografiska
litteraturen för sina resp. län, både den som finnes i biblioteket och den som saknas.
Ett sådant kartotek, som självfallet också skulle upptaga tidskrifts- och mera
betydande tidningsuppsatser — jag återkommer härtill senare — skulle visserligen
kräva mycket arbete men helt visst visa sig som en ovärderlig tillgång inte bara för
centralbiblioteket självt utan även för småbiblioteken ute i länet, som därigenom
skulle kunna erhålla anvisning på den litteratur, som berörde deras områden,
antingen efter hänvändelse till biblioteket eller ännu hellre på bibliotekets eget
initiativ, vid centralbibliotekariens inspektionsbesök t. ex. I den mån ett sådant kartotek
nådde en viss fullständighet, skulle säkerligen hembygdsföreningarnas medverkan
kunna påräknas för en tryckning.
Vid sidan om den lokala topografiska litteraturen måste emellertid de större
biblioteken och naturligtvis främst centralbiblioteken anskaffa en del mera omfattande
publikationer, som ha avseende på landet i dess helhet men som äro oumbärliga för
hembygdsforskningen i det ena eller andra avseendet. Tack vare statsmakternas
tillmötesgående erhålla centralbiblioteken numera som bekant Sveriges officiella
statistik gratis. Andra för den lokalhistoriska forskningen synnerligen viktiga serier
ha utgivits av riksarkivet; jag nämner Svenskt diplomatarium, Gustaf I:s
registratur, Svenska riksrådets protokoll, Svenska riksdagsakter samt undersökningarna om
den civila lokalförvaltningen 1523—1630 och de svenska frälsegodsen. En utredning
om i vilken utsträckning och på vilka villkor dessa och liknande publikationer skulle
kunna förvärvas av centralbiblioteken vore synnerligen tacknämlig.
Ett betydelsefullt material för hembygdsforskningen, både den mera djupgående
och den tillfälliga, rymmes likaledes i det lokala småtrycket. Årsberättelser från
skolor, föreningar och företag, stadgar och utredningar, valprogram och politiska
ströskrifter ha sin givna plats i en lokalhistorisk samling. Detsamma gäller i viss
utsträckning om program från tillställningar och möten: teater- och konsertprogram
från äldre tider ha ett högt kulturhistoriskt värde, och även senare tiders
programtryck saknar inte betydelse som komplement till tidningarnas annonser och referat.
Två svårigheter vidlåda emellertid samlandet av småtryck: svårigheten att komma
över det och svårigheten att förvara det. Till den senare svårigheten får jag
tillfälle att återkomma. Vad den förra beträffar, torde den lättast övervinnas genom
en överenskommelse med vederbörande tryckerier — att förmå alla berörda
institutioner, bolag, föreningar, festanordnare att överlämna sina tryck torde vara
ogörligt. I Linköping har ,en praktisk lösning av frågan vunnits därigenom, att
stadens tryckerier, vilka enligt tryckfrihetsförordningen skola överlämna ett
exemplar av allt tryck till justitieministerns ombud i staden för tillsyn över tryckta skrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
