Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
H. SKÖNLITTERATUR.
Hedberg, Olle. Grop åt andra. Roman. Nst. 1937. 424 s. (37255)
7: 50, inb. 9: 25.
Förf. har — som vanligt — skrivit en stillsam historia med liten apparat och särdeles behärskade
åthävor.
Unge Karsten Kirsewetter, överste Kirsewetters pojke, är en begåvad spelevink, som inte
tar någonting på allvar och slutligen får uppleva att själv inte bli tagen på allvar vare sig av den
flicka han älskar eller av sin gamle far.
Frånsett skildringen av ett stycke beväringsliv, som är ganska matt (men som å andra sidan
ingen med egen erfarenhet av kasernmiljön skulle önska allt för realistisk), är berättelsen
konstnärligt fulländad. Man ser stundom förf. som kvick skeptiker och elegant prosaist liknas vid
Hjalmar Söderberg, vilket måhända säger en del. Men de båda herrarna ha var sin profil; den yngre
är ingen ef tersägare. N. G.
Martins, Gfideon]. Slussvägen. Roman. See. 1936. 264 s. 5: 50.
En röra av resehandbok och pekoral — självfallet ingenting för biblioteken. M. L.
Nelson, Elsa. Min syster Frejdis. H. G. 1936. 253 s. 4: 50.
Jag har svårt att tro att denna litet vulgära, andefattiga och ointressanta Frejdis kan betraktas
som en typ för »la femme fatale». Däremot är ju boken något fatal — för författarinnan. Af. L.
[Olson, Hilda.] Vägen till hemlanden. Dikter. [Av] Kerstin Hed [pseud.].
Nst. 1937. 136 s. 4: 25-
»Kerstin Heds» dikter göra numera intrycket av en människa, som under sin gång mot aftonen
nått långt i personlig fördjupning och andlig vederhäftighet, fastän våren och morgonen alltjämt
kunna gripa hennes känsla. Hennes Dalabygd och någon gång människor därifrån leva i verserna
med ganska realistiskt liv, men i det hela äro verserna personlig lyrik, än mera stillsamt varm, än
häftigare upprörd. Förtjänar att läsas. F. V.
Rudenschöld, Nina. Mina hundar. W. & W. 1936. 259 s. 111. portr. (36449)
5:75^
Ett omfattande galleri av hundar av de mest skilda raser har förf. i sin bok låtit passera revy.
Och med stor humor har hon skildrat deras liv och leverne. Pjollret, som man stundom finner i
djurböcker, är lyckligt borta. Teckningarna förhöja nöjet av läsningen, som bör roa både unga och
gamla. /. F.
[Schulze, Gunnar.] Karl Gunnarson i Norge. [Av Karl Gunnarson, pseud.]
L. H. 1937. 287 s. (37303) 7’-50» inb- 10:—.
Signaturen Gunnarson, som annonsledes brukar utbjuda sitt »humoristiska» sällskap mot fritt
vivre, framhärdar med ofattbar energi i sin maskerade dränggenre. Denna gång har han
lyckliggjort broderlandet, men oaktat den hurtfriska tonen har det inte blivit roligare för det; snarare
alltmer krystat, pretentiöst och betydelselöst. E. M.
Svensson, Alarik. När forsen sjunger. V. Sv. 193 [6]. 226 s. 5: —.
En lovsång till flydda tider i en Smålandssocken och fylld av barnsliga utfall mot nutiden.
Sägenstoffet i sig självt är ganska spännande och ju närmare förf. kommer det i direkt skildring
utan patetiska reflexioner, desto bättre lyckas han. Som helhet är skildringen ofullgången.
E. L—m.
Spong, Berit. Dam med parasoll. Dikter. Nst. 1937. 136 s. (37211)
4: 75, inb. 6: —.
Berit Spongs sista diktsamling präglas åv en själens och-formens förfining, som verkar ytterst
välgörande. I nutida svensk poesi har den också sin viktiga plats att fylla. Bredvid den fräna
tidskritiken, den inåtvända ångest- och bekännelsedikten eller drömtydningen representerar Berit
Spongs dikt den klara, lugna idylltonen med ett speciellt och tjusande inslag av kvinnlig grace och
gäckande oro. »Jag är en dam — men en som går på lina!» S. R—n.
Thorén, Gunnar. Kris över kusten. Roman. Allm. 1936. 192 s. 4: 75-
Förf. gör ett försök att ge en social skildring från västkustens stendistrikt. Men någon tidsfärg
får han inte fram och det finns intet kronologiskt samband mellan de olika delarna av stoffet. Det
utopiska slutet är välment men lika verklighetsfrämmande som de stundom grälla inslagen av
följetongsmaner. E. L—m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
