Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. SKÖNLITTERATUR.
327
soden följer på den andra, och det är åtskilligt han hinner vara med om innan han omsider blir
omhändertagen av rättvisans tjänare. — Det är alltsammans mycket skickligt och medryckande
berättat, men något starkare intryck på själen gör boken näppeligen. Huvudpersonen själv
förmår knappast väcka djupare intresse. Någon märkligare människoskildrare är Omre inte, men,
som sagt, en förträfflig berättare. Hans stil är ovanligt välslipad, nervfull och expressiv. T. S.
Oppenheim, E[dward] Phillips. Paradisfågeln. Övers, [från engelskan]
av E. Sandberg. H. G. 1937. 256 s. Hcee. 3: 75.
Orig:s titel: The bird of paradise.
Att Oppenheim med sin överlägsna behärskning av berättartekniken alltid åstadkommer en
njutbar äventyrsroman, kan man lugnt utgå från. Märkligt är bara att han anser sig behöva så
världsskakande intriger som incitament för handlingen. B. M.
Hcb. Skönlitteratur: ny svensk.
Fallström, Daniel. Dikter. I urval av Gunnar Mascoll Silfverstolpe.
A. B. 1937. 158 s. 6: 50.
Ett lyckat urval, både kärleksfullt och kritiskt, av det alltjämt mest tilltalande i den
bortgångne »trubadurens» diktning. Här finnas prov på hans första poesi med 1880-talston, här finnas
hans vackert ljusa och glittrande skärgårdsverser och Stockholmsbilder och hyllningar till
ljus-hyllta Venusar i halmhatt och käcka unga damer av skilda slag. Likaså hyllningar till det av Daniel
älskade »landet Bohemia», och omedelbar sånglyrik. Urvalet undviker däremot det tomt
kliché-artade, så att det just ger den Daniel Fallström som är värd att leva och minnas. F. V.
Forssberger, Annalisa. Vardag. Dikter. [Universal press] 1936. 66 s.
2: 50.
Denna begynnande skaldinna har en mjuk formgivning, ett blommande ordförråd och ett
obestridligt handlag med kvinnligt känsloliv, speciellt modersinstinkten. Men hon nöjer sig med
för lätta resultat, en vanlig företeelse hos odlare av modern prosalyrik. E. M.
Gierow, Karl Ragnar. Ödletid. Dikter. Nst. 1937. 100 s. 4: 50.
Gierow är med i den rad av konstnärligt och intellektuellt lika högt begåvade lundensare, som
f. n. ge det svenska kulturlivet flera av dess mest betydande tillskott. Lyriken i hans sista
diktsamling hör inte till den lättillgängligaste, men den har en fasthet och en resning, som genast ger
den en förblivande märkesplats i vår litteratur. Det är en sällsynt helgjuten diktsamling. Varenda
dikt säger något väsentligt, många äga dessutom en djup, av det intellektuella och emotionella
innehållet genomlyst skönhet. S. R—n.
Gullberg, Hjalmar. Att övervinna världen. Dikter. Nst. 1937. 133 s.
(37252) ’ 5:—.
Gullbergs poesi är, som danskarna säga, »underfundig» och flerbottnad; man tager honom ej
där man släpper honom, och ingen nu levande svensk poet torde ha så överraskande och stundom
raffinerade uttrycksmedel som han. Intellektuell, högkultiverad men också riktig lyriker av den
art, som inte förlorar sig i stämningarna — men det tjänar föga till att med dessa få rader söka
»träffa» hans litterära porträtt och arten av den religiositet, som här vill »övervinna världen». F. V.
Hammar, Elsa. Hjärtat och paletten. Text och teckningar. H. G. 1937.
4:0. 284 s. 111. (37301) " 12:—.
Författarinnan skildrar i denna vackert utstyrda volym sin ungdom, sina studieår i Paris och
Italien och sin slutliga bosättning i Dalarna. Skildringen av det rörliga och brokiga livet i
konstnärskotterierna i Paris, där författarinnan var elev i Colarossis och Matisses målarskolor, är bokens
intressantaste parti; om exaktheten av interiörerna från ateljélivet med dess stora drömmar, dess
missräkningar och dess kamratentusiasm kan man ej misstaga sig. I mindre bibliotek hör boken
knappast hemma, men i större försvarar den väl sin plats. Många av teckningarna äro ypperliga.
— Det något kuriösa uttrycket »Venus Callipice» (sid. 142) är en oriktig form för Venus kallipygos
(»den skönhöftade»), beteckningen för den berömda antika Venusstatyn i Neapels museum.
O. W—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
