Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Linder, Greta. En festskrift till biblioteksdirektör Th. Døssing (Recension)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FESTSKRIFT TILL BIBLIOTEKSDIREKTÖR TH. D0SSING. 59
får låna så många böcker varje gång, som han har användning för. — Förf. dröjer
också vid frågan om olika pliktsystem och uttalar sig skarpt mot vad han kallar
»Lavinesystemet», en för varje dag ökad plikt för en över tiden behållen bok, ett
system som visserligen för närvarande är i allmänt bruk, men som han anser verka
i hög grad orättvist samt dessutom vara betungande för personalen och ge anledning
till mindre önskvärda uppträden frän allmänhetens sida. Han anser den riktiga
principen i stället vara att endast avfordra låntagarna ersättning för bibliotekets direkta
utgifter i samband med bokens återkrävning.
Mette Gyde-Petersen skriver med starkt patos om Sociale og kulturelie
Sserop-gaver. Hon rör sig därvid på de ytterområden av biblioteksarbetet, där man
måste bekänna, att det mesta ännu återstår att göra, något som i ungefär samma
grad gäller alla de nordiska länderna. Sjukhusbiblioteksfrågan är väl den som
kommit bäst i gäng, men förf. påvisar att tuberkulospatienterna fortfarande äro mycket
dåligt ställda i fråga om tillgången till böcker. Lösningen synes man i Danmark
närmast tänka sig i form av en centralboksamling för detta speciella ändamål.
Inte heller sinnessjukhusen kunna sägas ha fått sin biblioteksfråga uppordnad på
ett tillfredsställande sätt. De stå t. ex. i allmänhet utan förbindelse med
folkbiblioteken (närmast skulle det väl här gälla centralbiblioteken). Emellertid borde målet
för de större biblioteken vara fackutbildade bibliotekarier, men problemet blir att
skaffa dessa den extra utbildning, som måste anses oundgänglig. Förf. tänker
sig närmast, att de av biblioteksskolans elever, som visa intresse i denna riktning,
kunde få begagna sig av den nyupprättade kursen för »Socialhjaelpere» med dess
föreläsningar i psykiatri, psykisk hygien, ärftlighetslära o. s. v. Endast med en sådan
utbildning torde hospitalsmyndigheterna vara hågade att ta emot dem.
I fråga om de blindas läsning har man i Danmark gjort ett försök (i Maribo)
med att låta folkbiblioteket ta hand om saken, vilket synes ha slagit väl ut, med
en betydlig ökning av den förutvarande verksamheten inom området, då
böcker endast utlånades från Köpenhamn (ett liknande försök har i Sverige
gjorts i Hälsingborg). Det för hela landet gemensamma blindbiblioteket skulle
under sådana förhållandena i fortsättningen fungera som centralbibliotek för denna
verksamhet. Emellertid synas ännu olika meningar råda om fördelen av en
decen-tralisation på detta område; så mycket viktigare är det att försök göras i så stor
omfattning, att man småningom kan vinna enighet om den bästa linjen. — Efter att
ha behandlat bokfrågan för dövstumma och vanföra, som också erbjuder vissa
sär-problem, går förf. över till att behandla fängelsebiblioteken. Även i fråga om dessa
är det önskvärda samarbetet med det allmänna biblioteket ännu en helt sporadisk
företeelse, något som ej är att så mycket förvåna sig över, när det gäller en aå
strängt sluten värld som fängelsernas. Emellertid är en sådan samverkan här som
på andra biblioteksområden ett oeftergivligt villkor för tillfredsställande resultat.
Framtidsmålet måste också i detta fall vara utbildade bibliotekarier — med viss
specialutbildning ■— som kunna tjäna som mellanhand mellan fängelsebiblioteket och
folkbiblioteket. ■—■ Uppsatsen avslutas med några ord om skyddshem och liknande
institutioner för barn och ungdom, vilkas bibliotek synas föra en ganska tynande
tillvaro. Det kan nämnas, att man genom en författningsändring av 1935 om
statsunderstöd till skyddshemmens bibliotek i Sverige gjort ett försök att få en
förbättring i dessa förhållanden.
Av de låntagargrupper, för vilka särskilda anordningar i biblioteksavseende äro
påfordrade, för att de inte skola komma i en avsevärt sämre ställning än
befolkningen i dess helhet, återstå ett par grupper, som ej omnämnas i artikeln. Det gäller
bl. a. sjömännen, som man emellertid på senaste tiden börjat vidta åtgärder för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
