Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Wiberg, A. Stockholms första stadsbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMS FÖRSTA STADSBIBLIOTEK.
Ett 15 o-årsminne.
Av fil. lic. Albert Wiberg.
Ar 1788 ingick vällovliga Boktryckare-societeten i Stockholm till
kanslikollegium med en skrivelse, i vilken societeten bittert klagade över en ärligen avtagande
avsättning pä böcker och förlagsartiklar. I samband härmed anmälde den
särskilt en omständighet, som enligt dess mening i högsta grad skulle hava bidragit
till detta bedrövliga resultat. Societeten anförde sålunda: »Ägarne av 2:ne här i
staden tillätne biblioteker hava sig företagit att jämväl utlåna äldre och nyare
i Sverige upplagde böcker och skrifter. När de nu till den ändan allenast behöva
tillhandla sig ett eller tvenne exemplar av sådan bok och den till ganska mänga
personer utlåna, sä är en naturlig följd, att avsättningen för förläggaren avtager,
i samma män, som antalet av låntagare tilltaga, till betydande förfång för
förläggaren. I anseende härtill dristar societeten i största ödmjukhet hemställa, om icke
till förekommande av nämnda förlust, sä väl lånebiblioteksägarna som ock alla,
vilka hava tillstånd att sälja böcker, måge vid förelagt vite och bokens konfiskation,
angivarens ensak, bliva förbudne att utlåna något exemplar av de här i riket tryckte
böcker eller skrifter under vad förevändning det vara må.»
Kanslikollegiets svar lät icke länge vänta pä sig. Nästan omedelbart
resolverades med hot om privilegiernas indragning, att lånebiblioteken sktille vara
förbjudna att utlåna all sådan svensk litteratur, vars tryckår icke låg minst tjugu år
tillbaka i tiden.
Denna strid mellan biblioteken å ena sidan och förläggare och författare å den
andra erbjuder som synes slående paralleller till de nutida författarnas uppträdande
och inställning till biblioteken. Men liksom det nu befaras, att ett förbud för
biblioteken att utlåna nyare litteratur kan få icke önskvärda verkningar, sä råkade
förbudet även då att särskilt kännbart drabba en ytterst förtjänstfull inrättning,
nämligen bokhandlaren Magnus Swederi länebibliotek, och följden av förbudet
jämte en del andra bidragande omständigheter blev, att läneinrättningen inom kort
upphörde. Att förläggare och författare härav skördade något annat än ytterligare
förlust, har ingen vågat påstå.
Det Swederiska biblioteket var till sin anläggning och syftning ett så
märkligt företag, att vi här inför iso-ärsminnet skola ägna dess verksamhet en kortare
redogörelse. Magnus Svi’ederus hade blivit borgerskapets i Uppsala bokhandlare
1771 och blev en del är senare även akademiens. Efter fleråriga akademiska
studier i Uppsala hade han fått sin bokhandelsutbildning i Stockholm hos den bekante
C. C. Gjörwell. I viss mån kan det om Swederus sägas, att han för Uppsala fick
samma betydelse för reformeringen av bokhandeln som Lars Salvius något
tidigare fått för Stockholm. Uppslagsrik som Swederus var, nöjde han sig icke med
blott och bart bokhandelsrörelsen, utan utförde ett betydande och banbrytande
arbete även på andra till bokhandelsverksamheten angränsande områden. Sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
