Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Genell, N., & Ahlén, E. Folkbibliotekspersonalens lönefråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKBIBLIOTEKSPERSONALENS LÖNEFRÅGA.
Redogörelse utarbetad på uppdrag av styrelsen för Sveriges allmänna
biblioteksförening.
Av Nils Genell och Einar Åhlén.
Den som önskar en överblick av de problem rörande svenskt
folkbiblioteksväsen och dess samband med övrigt folkbildningsarbete, som stått i förgrunden
under de två senaste decennierna, får den enklast och bäst i Biblioteksbladet. Även
en flyktig granskning av de olika årgångarna visar, att tiden sedan Sveriges
allmänna biblioteksförening bildades varit fylld av intensivt arbete, syftande till att
skapa fler och fler bibliotek, ägnade att motsvara de krav, vår tid ställer. Det
mest glädjande resultatet av detta arbete är 1930 års biblioteksförfattning, som
framför allt skapade gynnsammare ekonomiska betingelser för biblioteksväsendets
fortsatta utveckling. I detta sammanhang bör heller inte förglömmas de
betydelsefulla initiativ, som tagits på biblioteksutbildningens område och främst dä
tillkomsten av biblioteksskolan, som sedan den första gången anordnades, år 1926,
hunnit skapa en alltfort växande kär, speciellt utbildad för arbetet vid våra större
folkbibliotek. Helt naturligt ha frågor rörande denna kårs ekonomiska och
rättsliga villkor icke kommit att spela någon mera framträdande roll i den allmänna
diskussionen under denna nydaningsperiod. Belysande är, att man får gä till
Biblioteksbladets 21 :a årgång (1936) för att finna en första artikel rörande
folkbibliotekspersonalens löner och övriga anställningsvillkor. Där lämnar
biblioteksassistenten vid Stockholms stadsbibliotek Bianca Bianchini en redogörelse för
förhållandena i England och konstaterar i samband därmed, att dessa frågor hittills rönt
föga beaktande i Sverige, och att tiden nu måste anses mogen för en framstöt i
lönefrågan även här.
Det vore emellertid inte rätt att av det ovan anförda dra den slutsatsen, att
hittills intet åtgjorts för att bringa lönerna till en mera skälig nivå. De
väsentligt ökade anslag, som den nya författningen gav åt biblioteken, ha också delvis
kommit personalen till godo. Tilläggsunderstöd nr II har säkerligen uppmuntrat
till att i biblioteken anställa kvalificerat folk, och avsikten med detta speciella
anslag var för visso också att möjliggöra för kommunerna att som en följd därav
bättre tillgodose befattningshavarnas berättigade krav på en lönesättning, som
svarade mot de högre kvalifikationerna.
Rent lokalt ha också krafter varit i verksamhet för att åstadkomma en
höjning av lönerna till en nivå, som någorlunda står i proportion till utbildningen och
arbetets art, strävanden, som oftast krönts med ringa framgång. Mest bekant utåt
är kanske Stockholms stadsbiblioteks assistentförenings löneaktion, från vilken vi
särskilt minnas de båda broschyrerna »Hur skall det gå med Pinneberg på
stadsbiblioteket?» (1935) och »Melodien som kom bort. Pinneberg vid stadsbiblioteket
än en gång» (i937)-
I en liten skrift, Flickornas yrkesutbildning, utgiven av Fredrika
Bremer-för-bundet år 1924 lämnas de unga, som önska ägna sig åt arbete vid folkbiblioteken,
följande föga uppmuntrande upplysningar: »Möjlighet till anställning finnes
dessutom vid de kommunala stads- och folkbiblioteken. Kompetensfordringar olikar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
