Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hildur Lundberg 60 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HILDUR LUNDBERG. 326
logisering och utlåning, utan också bokkunskap och kultiverat omdöme, mötte oss här
en verksamhet som bars upp av verklig kultur.
Det dröjde ej länge, förrän vi började använda Gustav Vasa
församlingsbibliotek som ett medel i värt arbete. Om jag ej minns fel, hölls den första av oss ledda
kursen i biblioteksskötsel — det var en fjortondagars serie under sommarkurserna i
Stockholm 1913 —■ i församlingsbiblioteket, som då ännu hade kvar sin stora
trevliga läsesal vid sidan om utlåningen med sitt bokmagasin. Om det sålunda var
vi som tog första initiativet till samarbete, så kom fröken Lundberg ett par år senare
med ett ännu längre syftande förslag. Det var att vi på Gustav Vasa skulle
arbetsåret 1915—16 anordna en serie föreläsningar, avsedda för dem som redan voro
anställda i folkbiblioteken i Stockholm. Om våra åhörare där lärde sig något som de
ej kände till förut, det vågar jag ej uttala mig om, men att det var nyttigt för oss
som ledde kursen, det kan jag utan tvekan förklara.
Bibliotekskonsulenterna började efterhand komma fram med nya idéer angående
uppställning, klassificering och utlåningsmetoder. Nya är väl inte rätta ordet. Det
var ingenting som vi hade själva hittat på. Men det verkade likväl chockerande på
en del gamla folkbibliotekarier. Hos fröken Lundberg mötte vi redan frän första
stund en stor förståelse och en djärv oräddhet att lägga om bibliotekssystemet trots
allt arbete detta kostade.
När man som jag hunnit över 60 år, så fastnar man naturligtvis lätt i de givna
formerna och tycker att det är besvärligt och onödigt med förändringar, och
kanhända fröken Lundberg kommer att känna på samma sätt, men det är ändå roligt att
tänka pä att man en gång varit rörlig till sinnet. Och jag kan ej nog prisa
bibliotekskonsulenternas lycka att vi hade tillfälle att se omsatta i svensk praxis idéer,
som för oss naturligtvis till stor del voro Lesefruchte.
Om man i de förhållanden jag här berört skulle kunna tala om gåvor och
gengåvor, när det gällde Gustav Vasa församlingsbibliotek och dess föreståndarinna å
ena sidan, bibliotekskonsulenterna å den andra, så sutto vi som intresserade
mottagare, när fröken Lundberg talade om folkbibliotekariernas uppgifter och de ideella
krav som här kunde ställas på deras personligheter. Det var inte bara vi som
lyssnade med mottagliga sinnen. Jag minns ännu att min vördade forne chef, den fine
och förnäme överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund Carl af Petersens
med rörelse hörde fröken Lundbergs föredrag om folkbibliotekarierna och deras
arbete vid biblioteksföreningens årsmöte i Lund 1916.
Sedan dess ha både fröken Lundberg ooh vi andra sä ofta behandlat dylika
ämnen att biblioteksfolket självt småler igenkännande ät alla dessa kända, sanna
och uppbyggliga historier frän folkbibliotekariernas arbete. Men då för tiden voro
de ännu nya och nyttiga, framför allt för sådana som hade sin praktiska erfarenhet från
de vetenskapliga biblioteken. Då jag här talar om att en gammal bibliotekschef
kände sig rörd behöver jag väl knappast i denna krets framhålla att detta inte berodde
pä någon slags känslosamhet i framställningen. Det har alltid varit karakteristiskt
för fröken Lundberg att hon sett på sina äldre och yngre bibliotekskunder med ett
både för henne själv och för oss andra välgörande sinne för humor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
